Nick Cave - The Death of Bunny Munro
Bunny Munro är Guds gåva till kvinnan. Han kan aldrig få nog av det motsatta könet. Och som försäljare av skönhetsprodukter passar det fint att kunna charma damerna. Men när Bunnys hustru tar livet av sig lämnas han ensam med en nioårig son och ett samvete som är svårare än väntat att tysta.
Nick Cave beskriver en far-son relation som havererat. Bunny Munro är en avskyvärd stackare vars misär bara djupnar ju närmare slutet han kommer. För det mesta hatar jag bokens huvudperson men emellanåt uppstår en liten klump i bröstet då jag inser hur detta monster till man skapats.
The Death of Bunny Munro är rå, sjuk och väldigt Nick Cave.
Monstertomtens betyg:
<object width="640" height="385"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/K9D7_6ceRpM?fs=1&hl=sv_SE"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/K9D7_6ceRpM?fs=1&hl=sv_SE" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="640" height="385"></embed></object>
Ernest Hemingway - The Sun Also Rises
Jake Barnes är en amerikansk skribent i Paris. Efter det stora kriget är han impotent men har ändå ett förhållande med den snart omgifta Brett. Vi får följa Jake i Paris-vimmlet och senare även då man reser för att se tjurrusningen i Pamplona.The Sun Also Rises är på många sätt självbiografisk och mansschauvinismen är högst påtaglig. Men det är skön läsning och Hemingway fångar och förtrollar även de enklaste händelser. Få människor är så coola, och så sorgliga, som Jake Barnes.
Monstertomtens betyg:
Marianne Fredriksson - Anna, Hanna och Johanna
Enligt Göran Hägg blir den grå och trista berättelsen om tre generationers kvinnor i Anna, Hanna och Johanna spännande tack vare de nogranna och levande personporträtten. Jag håller inte med. Simon och Ekarna har etsat sig fast i mitt hjärta, men med den här boken missar Marianne Fredriksson min ömma punkt. Kanske är det för att huvudpersonerna nu är kvinnor eller kanske är det bara en mindre fantasieggande historia. Tolka nu inte mina ord fel. Anna, Hanna och Johanna är en intressant berättelse om hur modernisering och utveckling kommer till Sverige och förändrar - i synnerhet - kvinnornas levnadsmönster. Bortsett från det etnologiskt och historiskt intressanta är det dock en bok utan någon egentlig spänning. Den försöker ibland skapa stämning, men förlorar sig i tråkiga händelsekedjor.Monstertomtens betyg:
Ernest Hemingway - The Snows of Kilimanjaro
Jag antar att det här är ytterligare en jakt på det goda i de gamla klassikerna. Men till skillnad från Strindberg gillar jag Hemingway. Jag gillar det han skriver starkt. The Snows of Kilimanjaro är en kort novell om Harry, som med kallbrand i benet ligger för döden någonstans i närheten av Afrikas högsta berg. Han tänker tillbaka på sitt liv och valen han gjort. En vilja att pressa ut allt ur det korta liv man har drivier honom in i ett liv utan någon egentlig njutning. Han närmar sig nu slutet i tron om att döden är den sista stora upplevelsen.
Jag älskar denna bitterljuva berättelse omkvinnotjusaren och äventyraren Harry. Är det kanske självbiografiskt? Jag tror det. En rysning gick längs med ryggraden då jag läste de sista skälvande raderna. Underbart.
Monstertomtens betyg:
Monstertomtens betyg:
August Strindberg - Röda rummet
Det finns en hel del klassiker man borde läsa, men aldrig gör. Jag har tagit mig an Dostojevskij och Lagerkvist, lite Kafka och Grass, men aldrig läst ett ord av August Strindberg. Och vad är då bättre att börja med än Röda Rummet.
Mitt intryck är blandat men landar slutligen på: Fy fan vad tråkig läsning! Ironiserandet och perssimismen över det tidiga 1900-talets Sverige är kul, men i längden ointressant. Dessutom antar jag att en hel del sarkasmer for mig rätt över huvudet. Min tanke nu är att ta mig an något annat verk av Strindberg för att så småningom, efter att ha läst en analys av boken, återkomma till Röda Rummet. För tusan, det måste ju ligga mer bakom Strindberg än det här!
Monstertomtens betyg:
Björn Ranelid - Bär ditt barn som den sista droppen vatten
Jag har under en tid beundrat Björn Ranelid. Han har ett talspråk som är större och starkare än någon annan svensks. Dessutom har han en personighet och en personlig moral att beundra. Men att läsa Björn Ranelid är en helt annan sak än att lyssna till honom tala i Stjärnorna på slottet.
Bär ditt barn som den sista droppen vatten är berättelsen om en ungdomsvårdskola på Österlen. Acke kämpar mot ungdomarnas bakgrunder, lokalbefolkningerns fördommar och mot alla de brustna hjärtan som lever och verkar i byggden, skolan och i honom själv.
Bär ditt barn som den sista droppen vatten är berättelsen om en ungdomsvårdskola på Österlen. Acke kämpar mot ungdomarnas bakgrunder, lokalbefolkningerns fördommar och mot alla de brustna hjärtan som lever och verkar i byggden, skolan och i honom själv.
Monstertomtens betyg:
Khaled Hosseini - Flyga Drake
Det är ganska länge sedan jag såg filmatiseringen av Khaled Hosseinis Flyga drake. En filmatisering som var hemsk och berörande. Boken är, som som sig bör, bättre än filmen. Det är en skrämmande, värmande och intressant berättelse om Afghanistan och om människor. För vi är alla lika, var vi än är födda och vilken kultur eller religion vi än tillhör.
Monstertomtens betyg:
Ernest Hemingway - The Old Man and the Sea
En gammal otursförföljd fiskare lämnar Havannas hamn i jakt på en riktigt stor fisk. I denna klassiker om manlighet, stolthet och naturkrafter följer läsaren denne Santiagos tankar under dagarna på havet. Enkelt men otroligt medryckande. Det här är det första jag läser av Hemingway, men inte det sista.Monstertomtens betyg:
Salman Rushdie - Satansverserna
Det finns egentligen bara några få böcker på min måste-läsas-innan-jag-dör-lista och Salman Rushdies Satansverserna har länge varit en av dem. Som ni nog förstår har det ingenting med bokens litterära kvaliteter utan därför att det är ett så pass provokativt och uppmärksammat verk.Rushdie tar oss med på en galen historia, till hälften i Indien och till hälften i England. De två kulturerna möts och krockar, framförallt genom huvudpersonerna Gibril och Chamcha. Den ene är Bollywoods största stjärna och den andre en skådespelare som gör allt för att glömma sitt indiska förflutna. Eftter en fruktansvärd flygkrasch där dessa två män är de enda överlevande inser de att himmel och helvete spelar ut sitt krig hos dem. Gibril blir ärkeängeln själv och får kunskap om både godhet och ondska men även en inblick i Profetens egentliga förehavanden på 600-talet. Chamcha blir dettas motsats. En mörk och sorgedrabbad gestalt som tillslut gör allt för att förgöra sin rival.
Även om Satansverserna inte var riktigt "min kopp te" har den ändå sina ljuspunkter. Att följa den heliga Aisha med fjärilarna var fantastiskt. Dessutom är bokens uppgörelse även den anmärkningsvärd. Frågan är ju vad ondska och godhet egentligen är. Har det med religion, kultur eller intentioner att göra? Vem är värd en plats i himmelriket? Många intressanta frågor ställs. Utan Rushdies omständiga språk, till bristningsgränsen fylld med liknelser, svåra akademiska ord och formuleringar från Mars, vore boken sannolikt aspirant på höga betyg. Som den nu är blir Satansverserna åtminstone för mig alltför svårforcerad.
Monstertomtens betyg:
Marianne Fredriksson - Simon och ekarna
För flera år sedan lyckades min sambo övertala mig att läsa Den som vandrar om natten av Marianne Fredriksson. Det var en underbar berättelse om familjerelationer och mystik i antikens Rom.
Ändå dröjde det ända till för bara en kort tid sedan innan jag kände lusten att ta upp ytterligare en bok av denna nyligen bortgågna författarinna. Simon och ekarna visade sig inte heller vara vilken bok som helst. Det var som om den bara stått och väntat där i bokhyllan. Väntat på att få gripa tag i mig som få, om ens några, böcker någonsin gjort tidigare. Två gånger fick jag helt lägga läsandet av den på hyllan därför att de två kamraterna Simon och Isaks liv påverkade mig så fruktansvärt starkt.
Jag antar att det som gör en bok riktigt bra inte alltid innebär att den blir lätt att läsa. Kärlek gör ont, som man brukar säga, och Simon och ekarna har gjort väldigt ont. Men det är samtidigt en berättelse vars människor jag kommer bära med mig under långtid och det är en av de få böcker jag aldrig kommer glömma (men å andra sidan förmodligen aldrig kommer klara av att läsa om).
Monstertomtens betyg:
Ändå dröjde det ända till för bara en kort tid sedan innan jag kände lusten att ta upp ytterligare en bok av denna nyligen bortgågna författarinna. Simon och ekarna visade sig inte heller vara vilken bok som helst. Det var som om den bara stått och väntat där i bokhyllan. Väntat på att få gripa tag i mig som få, om ens några, böcker någonsin gjort tidigare. Två gånger fick jag helt lägga läsandet av den på hyllan därför att de två kamraterna Simon och Isaks liv påverkade mig så fruktansvärt starkt.
Jag antar att det som gör en bok riktigt bra inte alltid innebär att den blir lätt att läsa. Kärlek gör ont, som man brukar säga, och Simon och ekarna har gjort väldigt ont. Men det är samtidigt en berättelse vars människor jag kommer bära med mig under långtid och det är en av de få böcker jag aldrig kommer glömma (men å andra sidan förmodligen aldrig kommer klara av att läsa om).
Monstertomtens betyg:
