Andra säsongen av HBO-serien Carnivàle blev också den sista. Det var med tårar i ögonen som jag såg de avslutande spännande avsnitten av denna briljanta serie. Samtidigt kan jag konstaterade att seriens undergång egentligen inte var så otippad. Andra sässongen är har ett otroligt långsamt tempo. Det sker inga snabba förklaringar och ingen action för att mjuka upp. Efter varje avsnitt är det svårt att säga om någonting speciellt egentligen hänt.

Men det spelar ingen roll! Vi fortsätter följa den märkliga cirkusen på sin resa i amerikanska södern samtidigt som prästen Justin bygger upp ett större och större följe i New Caanan. Carnivàle är en fröjd att se och stämningen som skapas finner man inte i någon annan modern tv-serie. Det brutala klimaxet och några av de sista avsnitten är dessutom ruggigt otäcka. Tempot ökar här något så kanske kände man till att nedläggningen hotade. Tråkigt är det dock att inte längre få följa Ben Hawkins, brother Justin, Sophie, Samson, Stumpy, Jonsey och alla de andra underbara och mindre underbara personligheterna.

När SVT sände Carnivàle för något halvår sedan såg jag första avsnittet men det klickade inte och såg därmed inget mer av serien. I julklapp fick jag dock första säsongen och den är nu färdigsedd.

Ben Hawkins bor med sin mor på en liten skitig gård belägen någonstans i södra USA. När modern dör och myndigheterna beslagtar marken följer han, i brist på bättre alternativ, med en kringresande cirkus och freak show. Samtidigt får prästen Justin Crowe uppenbarelser som liknar honom vid en av gamla testamentets profeter.

Att jämföra Carnivàle med Twin Peaks är inte helt fel. Carnivàle sändes bara i två säsonger, tempot är långsamt, karaktärerna noggrannt porträtterade och mystiken dröjer kvar som en slöja eftersom inga svar serveras. För de som inte förstår varför jag gör jämförelsen med Twin Peaks vill jag bara skriva: Det här är två underbara serier och Carnivàle är nog till och med strået vassare än sin föregångare.