Monstertomtens betyg:

Monstertomtens betyg:

Visst hade det varit gött att vara den ensamt sista mannen på en Jord fylld med kvinnor? Detta är något Yorrik Brown får uppleva... och tro mig, han gillar det inte.

Till dags datum har 53 nummer av Y- The Last Man getts ut, vilka delats upp i nio sekvenser: Unmanned, Cycles, One Small Step, Safeword, Ring Of Truth, Girl on Girl, Paper Dolls, Kimono Dragon och Motherland.

Huvudshandlingen berör en värld efter det att någon form av pest ("the Plague") dödat alla varelser med en y-kromosom. Av någon mystisk anledning överlever dock den tramsiga hobbytrollkarlen Yorrik och hans "manliga" apa Ampersand. Vi får sedan följa dessa två, en mystisk agent kallad #355, en lesbisk genetiker, Yorriks stympade syster och många många fler.


Yorrik och apan Ampersand.

Jag har tidigare hört mycket gott om serien, som även vunnit flertalet priser. Ändå är jag inte alls särskilt förtjust i den. Jag fastnade aldrig helt. Tempot är långsamt, vilket ju i och för sig är helt okej ibland. Egentligen är det således inte Brian K. Vaughans manus som det är fel på utan fantastiskt tråkiga tecknarstil som begränsar Y - The Last Man.

Således står betyget och väger lite fram och tillbaka. Det som tyvärr sänker betyget är att Y - The Last Man är en serie man helt kan vara utan. Den blir aldrig tråkig eller jobbig att läsa, men samtidigt ger den absolut ingenting. Om ett år kommer jag att ha glömt den.

Två monstertomtar tar väl hand om sina y-kromosomer.

Dane är ingen vanlig pojke, han är sin egen mardröm Jack Frost. Men det upptäcker han inte förrän han  rymmer från det demonbesatta ungdomsanstalten Harmony House och råkar på King Mob och hans guerillacell med storstadsmagiker. 

Jag hittade till Grant Morrisons The Invisibles när jag såg att någon skrivit på nätet att serien var "The dopest shit ever". Tänkte att det är någonting man åtminstone måste kolla upp.

The Insvisibles är bland det sjukaste, mest förvirrande man kan läsa. Och otroligt magiskt. Serien kom ursprungligen ut i lösnummer, som sålde dåligt, varvid DC gav ut "paperbacks" med hela serien. Första volymen, av tre, består av tre sådana paperbacks. Jag behöver inte vara rädd för att avslöja för mycket i mina recensioner. Serien är nämligen sprängfylld av märkliga ting til den gräns att det till och med kan vara bra att veta storyn i förväg för att inte helt tappa bort sig.

Say You Want a Revolution (The Invisibles vol 1 #1-8)
Serien kickar igång och man sitter där med stora frågetecken över huvudet. Vad i hela friden är det här? Efter några album sitter man fortfarande undrande och måste inse fakta: Det går inte att förstå allt Grant Morrison vill ha sagt.

Efter denna mycket viktiga insik kan man med enorm glädje och spänning följa The Invisibles sjuka värld. Say You Want a Revolution handlar om hur pojken Dane upptäcker att han är trollkarl och ansluter sig till en bisarr grupp magiker som bekämpar demoner, vilka mer eller mindre styr England,  med hjälp av magi som utnyttjar både gamla gudar och traditioner och det nya liv staden har fått, symbolerna och drivkraften.

Efter några galna svängar hit och dit hamnar man i revolutionens Frankrike och hämtar hem ingen mindre än Marquis de Sade, allt för att dupera demonerna och främja the Invisibles mål.


Apocapipstick  (The Invisibles vol 1 #9-16)
Historien om de något annorlunda magikerna  fortsätter. Bland annat möter vi transvestiten som fötts till man men introducerats i en kvinnlig magiker tradition av aztekisk (säger man så?) typ och den hip-hopande voodoo-prästen som kör runt i en likbil. Men allt sådant känns normalt i The Invisibles. Apocalipstick tar vid direkt där Say You Want a Revolution slutar men introducerar även flera kortare historier, varav Best Man Fall är något av det bästa jag någonsin läst i serieväg. Man får följa en man från att han är pojke till att han dör, men det görs inte kronologiskt utan följer ett mer symboliskt berättarflöde. Otroligt bra.


Entropy in the UK  (The Invisibles vol 1 #17-25)
Allt börjar dra ihop sig och de onda makterna får övertaget. Dane finner sig återigen, mot sin vilja, i händelsernas centrum. Tillslut får han göra ett val, acceptera det han är eller glömma och leva ett liv oventandes. I ett möte med "Jesus" (lägg noga märke till citationstecknen) väljer han slutligen att kämpa och det hela mynnar ut i en mäktig strid där helvetet självt söker inträde på Jorden.


I samband med Entropy in the UK händer två saker utanför serien. Den ena är att fölsäljningen sjunker rejält. Folk tyckte väl att den var för knepig. Det hela resulterar i en "ny-start" med volym 2, något Grant Morrison kallar en reklam-ploy.

Det andra är att Grant Morrison själv blir sjukare och sjukare (rent fysiskt, alltså) vilket man märker i lösnummrens brevspalter där han ojar och beklagar sig. Det hela kulminerar i en fruktansvärd lunginflamation, brusten lunga och blodförgiftning. När han väl repar sig beskriver han sina sjukdomar som ett symptom av arbetet med The Invisibles, och vice versa. Det är intressant hur saker och ting påverkar varandra, i det undermedvetna... och på andra plan. It's magic.

Något som kan vara bra att ha när man läser serien är en kort sammanfattning som beskriver vad som egentligen händer (låter knäpp men tro mig, det behövs). Det hittar du här.

Nu väntar jag bara på att fortsätta läsa nästa del: Bloody Hell in America.