Den otur som förföljer Thorgal och hans familj vägrar ta slut. Gudarna avskyr den store krigaren och kastar allt de har i vägen för honom. I Nyckelväkterskan (publicerad på svenska i Fantomen #3-4, 2001) återupplivas en gammal skurk, Volsung från Nichor, och dessutom möter vi gamla bekanta så som dvärgen Tjahzi (inte helt olik mina betygstomtar och dessutom utrustad med ett namn som är förvillande likt en annan bifigur i Thorgal-eposet), ormen Nidhögg och självklart Nyckelväkterskan själv.



Men trots att Thorgal övervinner alla hinder slutar historien ändå sorgligt.

Denna vemodiga historia sätter Thorgals karaktär på ända och ifrågasätter vem han är och vad han sysslar med. Är det verligen hjältemodigt att konstant utsätta sina nära och kära för fara och ond bråd död? Efter att Nichor våldtagit Aaricia blir denna fråga verkligen aktuell.


Monstertomtens betyg:

Samtidigt som Thorgal reser med Jolan och den höggravida Aaricia mot de bådas barndomshem härjar vikingahövdingen Wor haven i norden. Snart korsas deras vägar och då Thorgal vägrar ställa sig bakom Wors aspirationer på att bli konung inleds en bitter konflikt där alla parter blir lidande. Så småningom befinner sig Aaricia i en varghåla , ensam med en dräktig varghona  ...

En av de brutalaste Thorgal-berättelserna även om den samtidigt saknar lite sting, det där lilla extra. Varghonan publicerades på svenska i Fantomen #18-19, 2000.


Monstertomtens betyg:

I Bergens herre tar van Hamme och Rosinski läsaren tillbaka till just den typ av äventyr som i mina ögon gjort Thorgal till en av världens bästa serier. Thorgal har nu återvänt från landet bortom havet och Aaricia är havande. Då hon vill föda bland sin familj i norr beger sig Thorgal ut på en lång vintervandring för att få tag på ett skepp.
Vad han inte räknar med är att stöta ihop med trälen Toric, den vackra ungmön Vlana och rövarhövdingen Saxengaard, Bergens herre. Läsaren kastas på en resa i både tid och rum som verkligen får en att fundera mer än en gång.

Det här är ett "klassiskt" Thorgal äventyr i den mening att manuset tar rejäla svängar hit och dit och läsaren måste verkligen hålla i sig för att hänga med. Underbart klurig läsning. Publicerades på svenska i Fantomen #11-12, 2000.


Monstertomtens betyg:

I fyra korta berättelser tas läsaren tillbaka till Thorgals och Aaricias barndom. I Odens berg möter vi en unga Aaricia vars mor försvunnit. Vättar lurar henne upp på ett berg och endast Thorgal kan rädda henne.

Den första snön berättar om hur Thorgal faller i onåd och hur dennes fiendeskap med vikingakonungen, den som inleder den allra första berättelsen om Thorgal, får sin början. Dessa två inledande berättelser publicerades i Fantomen #3, 2000.
Holmgång (Fantomen #4, 2000) fortsätter där Den första snön slutar och handlar om hur Thorgal tillslut accepteras av vikingarna, genom både list och styrka.

Den sista delen i Aaricia, Tjahzis tårar (Fantomen #9, 2000), berättar om hur den något klantige guden Tjahtzi irrar sig ner på jorden. Där möts han av en hjälpsam Aaricia och de upplever några märkliga äventyr tillsammans innan guden åter beger sig till Valhalla.

Även om själva hostorierna inte är av bästa sort är det väldigt spännande att få mer bakgrund till Thorgals och Aaricias liv och kärlek. Således har serien bra mycket större värde för Thorgal-fans än för någon annan.


Monstertomtens betyg:

The Departed är en typisk blockbuster som samlar "Hollywood-eliten" under ett och samma tak. Martin Scorsese regisserar Matt Damon, Leonardo DiCaprio, Jack Nicholson, Mark Wallberg, Alec Baldwin och Martin Sheen i ett halvlustigt manus. Okej, kanske inte någon elit alls, men ändå.

Billy Costigan (spelad av DiCaprio) är en CIA-agent som går djupt "under cover" för att stälpa de riktigt stora skurkarna. Samtidigt jobbar polisen Colin (Damon) för superbrottslingen Costello (Nicholson). Det hela blir en förväxlings-action-komedi där alla jagar alla.

The Departed är absolut sevärd men långt ifrån en av Scorseses bästa filmer. Dessutom är slutet något ... abrubt och oväntat. Om det är bra eller dåligt ska jag inte spekulera i här.


Monstertomtens betyg:

Raimunda, spelas av Penélope Cruz, kämpar med flera jobb, en arbetslös karl och en trotsig tonårsdotter. När mannen antastar dottern och en gammal moster dör flyter mörka familjehemligheter mot ytan och en händelsekedja av farsartade mått inleds.



Volver, eller Att återvända som den heter på svenska, är Pedro Almodóvars senaste skapelse och har rönt enormt fina vitsord och recensioner. Detta är dock fullständigt obegripligt. Jag gillar generellt Almodóvars filmer, men den här var inget vidare alls. Taskig fars blandas med tunga ämnen som incest och moderskärlek. Det enda som känns som "äkta Almodóvar" är filmens färgkomposition, som är helt underbar.


Monstertomtens betyg:

Ogotai är död och Thorgal återvänder till Xinjin-folket för att hämta Jolan. Men utan Tanatlocs ledarskap är prästerskapet oroligt för framtiden. En konspiration inleds med syfte att höja Jolan till gudarna, men då måste dennes familj undanröjas.



Mellan himmel och jord (org. Entre terre et lumière, publicerad i svensk översättning i Fantomen 22 och 23, 1999) är den spännande upplösningen på Thorgals äventyr i landet bortom havet.


Monstertomtens betyg:

Serien inleds med en grotesk offerscen där fem förrädare till Guden Ogotaï avrättas. Händelserna dras nu till sin spets och Thorgal konfronterar slutligen den galne guden själv, någon som är ingen mindre än hans riktige far.

Den galne gudens stad publicerades på svenska i Fantomen 13 och 14, 1999 (och även som Den onde guden utgiven av Epix 1993). Orginaltiteln är La cité du dieu perdu.

Monstertomtens betyg:

Nu när den fjärde Indiana Jones filmen snart går upp på bio passar TV3 på att skrapa ihop tittarsiffror genom att visa de gamla Iny-filmerna. Först ut var Raiders of the Lost Ark, en matinéfilm av stora mått.

Med Steven Spielberg som regissör, George Lucas vid pennan och en ung Harrison Ford i huvudrollen visade den här filmen var skåpet skulle stå. Den fick många kopior (och som sagt några efterföljare) och även om vissa till och med överglänste denna epokgörare har den en speciell plats i filmhyllan.


Monstertomtens betyg:

En fluga kommer surrande, flyger fram och tillbaka och landar slutligen på några ögonfransar. Ögat sluter sig som en köttätande växt och fångar den olycksdrabbade insekten.

I början på 90-talet visade MTV den väldigt annorlunda animerade serien Aeon Flux i vilken hjältinnan med samma namn dör i slutet på varje avsnitt. Nu (2005) har spelfilmen äntligen kommit, och det är en mycket intressant skapelse.

Regissören Karyn Kusama har valt att spela in filmen i Tyskland, bland annat därför att landet erbjuder många intressanta arkitektoniska inspelningsplatser. Bland annat har man befunnit sig i ett enormt krematorium och i en testtunnel för jetflygplan.

Över lag är det visuella av stor vikt. Stora mängder kläder syddes upp för att illustrera den futuristiska dystopin.



Dock skiljer sig filmen rejält från de tecknade kortfilmerna. Nämnvärt är att Aeon Flux aldrig dör och dessutom är ganska smakfullt klädd, vilket hon verkligen inte är i sin ritade version. Men bra blir det och någonstans är det märkligt att filmen fått så pass lite uppmärksamhet. Charlize Theron spelar utmärkt i huvudrollen och action blandas med ett intressant manus och vackra bilder.


Monstertomtens betyg:

Thorgal, Aaricia, Kriss från Valinor och Tjalll kämpar sig genom de sydamerikanska folkens djungler samtidigt som Träbenet och Jolan söker fly sitt förvånansvärt obundna fängelse. De är på samma kontinent men kunde likväl varit i olika världar.

Intrigerna djupnar och i centrum står guden Tanatloc som funnit mäktiga krafter i vår hjältes unga son. Tanatlocs ögon (org. Le yeux de Tanatloc, 1986, publicerad i Fantomen 13-14, 1999) är som vanligt spännande och välgjord, även om det aldrig känns som att detta avsnitt riktigt kommer igång.


Monstertomtens betyg:

Zayne och Gryph hamnar genom en slump åter vid fronten I kriget mot Mand?alore. Där tjänar de en hacka på att sälja förstaklassig mat till soldaterna alltmedan kriget drar närmare. Vad de inte räknar med är att Mand?alore planerar att ändra taktik ? radikalt.

Days of Fear är en spännande fortsättning på Knight of the Old Republic-temat. Crath, en mycket bekant figur från datorspelet, dyker upp och har en framstående roll. Tyvärr känns historien lite väl tillrättalagd för att passa in i spelets bakgrundshistoria, vilket drar ner betyget något.

Monstertomtens betyg:

Återigen följer vi Zayne Carrick och hans vänner på flykt undan en galaxomspännande konspiration. Vad som först verkar vara ett makalöst sammanträffande visar sig vara en fälla gillrad av Zaynes före detta mästare.



Denna kortare episod på två album har framförallt fokus på komik. Det enda vioktiga den tillför historien är Zaynes far, bankiren Arvan. Trots att serien håller hög kvalitet når den inte samma djup som de två tidigare episoderna.

Monstertomtens betyg: