Monstertomtens betyg:

Devil's Reign är en crossover mellan Top Cow och Marvel. Ärkedemonen Mephisto reser till Witchblades värld för att skörda själar men stoppas efter lite komplikationer av Wolverine, Ghost Rider, Silver Surfer och några till. Crossovers brukar generellt sett inte vara särskilt lyckade och det här är inget undantag. Manuset är rörigt och osammanhängande och helhetskänslan är en väldigt själlös produkt tillverkad för att tjäna pengar. Den lilla humor som finns bygger enbart på klichéer.


Monstertomtens betyg:

Ibland undrar man varför de stora serieförlagen så sällan förnyar sig. Nu har Punisher blivit film och Marvel låter den brutala superhjälten utan superkrafter fortsätta i Version 5, där dryga 50 nummer än så länge kommit i tryck.

Men visst är det roligt. Få serier är så våldsamt amerikanska och politiskt inkorrekta som Punisher. Filosofin är "öga för öga, tand för tand" och "kan man döda det får man göra så"!

Den nya utgåvan börjar med ett enormt blodbad där hjärnor och innälvor flyter i strida strömmar. Därefter forsätter vår svartklädda hjälte Frank Castle i nummer efter nummer trasa fienden sönder och samman med en arsenal som räckt till att beväpna ett mindre lands armé.

Emellanåt skymtar viljan att ta upp sociala och internationella problem, som kvinnosmuggling och krigsoffer, men ofta är detta bara en ursäkt för mer blod. Det finns stora, och skrämmande, likheter med amerikansk frihetsfilosofi och vigilantism.

Hur det nu är med det är med seriens grundtankar så är den onekligen underhållande. Den är påkostat vältecknad, som sig bör med en så pass stor titel, och manuset är generellt sett välgjort. Karaktärerna är filmiskt passande och effektfulla. För den som saknar de gamla 80-tals rullarna med Arnold Schwarzenegger är dagens Punisher ett utmärkt substitut för den hjärndöda men ack så roande masslakten av tveksamt skyldiga skurkar.


Monstertomtens betyg:

Carnage, Spiderman och Venom - Evolution?

Spindelmannen var tuff när han kom till, men inte tuff nog. Då fick han en svart kostym och blev tuffare. Kostymen blev Venom, en superskurk som var otäckt tuff... men också populär. Så han blev lite snällare, mindre skurkaktig. Då födde Venom Carnage, tuffast av de tuffa. I Venom vs. Carnage får man följa dessa två och hur ytterligare en symbiot / spindelmannenkopia, Toxin, kommer till världen.

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Spindelmannen och Venom har gått mig nästan helt förbi (gillade honom aldrig i filmen, trots att han såg tuff ut). Carnage är vidare minst sagt okänd och serien jag nu läst visar bara på att det är mycket "bling-bling" men inget innehåll. Över lag har jag problem med att gilla den tecknarstil som dyker upp i serien: ofta ganska rörigt, många men onödiga deltaljer, förvrängda kroppsdelar (speciellt Spiddes huvud) och extremt mycket Photoshop.

Säkert gillar kidsen det, men bortsett från en och annan häftig pose och snygg sida saknar Venom vs. Carnage helt själ. Två symbiotiska monstertomtar för den här hårdsminkade billighetsprodukten.