Thorgal med familj lägger till vid en ödslig kust. Här möter de två främlingar som visar sig besitta märkliga krafter. Snart förs de till de sista ödsliga ruinerna av Atlantis som gick under för så länge sedan.


Det underjordiska riket publicerades ursprungligen i Fantomen #25-26, 2003. Originalets titel är Le royaume sous le sable. Serien återknyter till de science fiction-element som skiljer Thorgal från andra fantasyserier. Dock känns historien tunn och lite väl krystad. Thorgal börjar bli tröttsam i sin eviga vandringslust och när han för endast oden vet för vilken gång i raden bestämmer att familjen ska bege sig hemmåt till nordlandet kan man verkligen se i Aaricias min att hon tänker "för fan, ska han inte bestämma sig snart". En del riktigt fina miljöer men annars inget som man inte sett tidigare.


Monstertomtens betyg:

Sorgeskeppet är den andra delen i trilogin Handelsmännen och de magiska skeppen. Den berättelse som inleddes väldigt långsamt och ganska oengegerat i Magins skepp får här äntligen lite luft under vingarna. Till händelsernas geografiska centrum, handelsstaden Bingestad, återvänder flera av huvudpersonerna samtidigt som spänningarna mellan gamla och nya handelsmän ökar och intriger från huvudstaden Jamailia kryper närmare. Dessutom börjar läsaren få klarhet i vad de magiska skeppen egentligen är för någonting och vilken koppling de har till både havsormarna och de legendariska utdöda drakarna.

I den rejäla skaran av endimensionella karaktärer, vilka utgör en av bokens stora brister, framträder i Sorgeskeppet tvåpersoner i skarp kontrast. Det är den unga odågan Maltea som bollar älskare och intriger fram och tillbaka utan att egentligen ha kontroll över någonting. Hennes utvecklingi boken är både engegerande och upplyftande.

Den andra intressanta karaktären är Brachen Trell, den arvlösa handelsmannen som alltid gör fel val och därmed alltid slutar med tomma händer och en rejäl bakfylla. Denna sorgliga karaktärs öde är beklämmande men samtidigt fyllt av styrka.

Bokens originaltitel är The Mad Ship, vilket syftar på det blinda och galna skeppet Parat som restaureras och åter seglar ut på haven. Boken når mot slutet ett rejält klimax som bådar gott för den avslutande delen Ödets skepp. Samtidigt brister något i Robin Hobbs berättarteknik. Förutom de redan nämnda schablonkaraktärerna tar evighetslånga diskussioner ofta över. Handlingen lämnas i skymundan till fördel för sida upp och sida ner av repetitivt ordbajs. Denna bok på nästan 800 sidor hade gjort sig bättre om den halverats i volym.


Monstertomtens betyg:

I Bingestad härskar de gamla handelshusen med oinskränkt makt tack vare sin magiska skepp, fartyg som efter tre generationers tjänst får liv och personlighet. I denna magiska värld möter vi Althea, den unga handelsmannadottern som inget hellre vill än att få tjäna samman med det nyvaknade själaskeppet Vivacia, Wintrow, Altheas försiktige prästlärling till systerson, och Kennit, ökänd pirat med stora planer för framtiden. Dessa, och många många fler, vävs samman i en tragisk historia där underverk blandas med brutal verklighet och stora orättvisor.

Magins Skepp av Robin Hobb är knappast ett mästerverk i sin enkelhet och schablonartade personporträtt. Men om man inte väntar sig mer av denna fantasybok än tidsfördriv finns det inget att klaga på. I enkelheten finns nämligen också charmen. Tolkien och Donaldson skriver litterära mästerver, Hobb gör som Eddings, skriver opretentiös fantasy för bokslukaren.

Magins skepp är den första boken i trilogin Handelsmännen och de magiska skeppen.


Monstertomtens betyg:

Scarface är gangsterfilmernas gangsterfgilm. Al Pacinos roll som Tony Montana har nog legat till grund för mången ung pojkes attityd till världen. Hur det än må vara är denna historia om den kubanske kokainkungens uppgång och fall underbart porträtterad. Den spelades in 1983 och Brian de Palma har verkligen lyckats fånga både det tidiga 80-talets dekadens och fruktansvärt dåliga smak.



Monstertomtens betyg:

Gainax har sedan länge planerat släppa tre eller fyra långfilmer som återberättar TV-srien Neon Genesis Evangelion. Evangelion: 1.0 You Are (Not) Alone är den första i den nu tilltänkta tetralogin. Storyn följer TV-seriens första avsnitt men flertalet mindre händelser är bortsorterade. Dessutom är tanken med detta så kallade Rebuild of Evangelion att hela historien ska bli lättare att förstå.

Och det behövs verligen. Evangelion: 1.0 You Are (Not) Alone verkar följa tanken om förenkling och förtydling utmärkt. Den är mer påkostad än TV-serien, och även om mycket till synes gammalt material används är kvaliteten åtskilligt mycket bättre än orginalet.

Monstertomtens betyg:

Kapten Malcolm Reynolds är krigsveteran och kapten på smugglarskeppet Serenety av Firefly-typ. Tillsammans med sin brokiga besättning kryssar de mellan planeter och månar i det solsystem till vilket mänskligheten tagit sin tillflykt. Samtidigt som de konstant försöker ligga ett steg framför lagens män tvingas de även kämpa med interna problem, varav det största är den unga Rivers mystiska sjukdom.


Firefly är skapat av Joss Whedon, mannen bakom Buffy the Vampire Slayer. Bara tretton avsnitt sändes i den amerikanska kanalen Fox innan serien lades ner, trots en enorm fan-skara. Seriens blandning av science-fiction och västern-tema gör den unik och annorlunda. Den framtid som porträtteras är fylld av mångfalld som lyfter fram en intressant kinesisk-amerikansk kultur, där det almänna språket är engelska men alla svär på mandarin.

Eftersom serien lades ner hänger många trådar lösa. En film, Serenity, har gjorts för att knyta samman de vitalaste, men serien, trots sina "post-mortem"-framgångar ,kommer aldrig fortsättas.


Monstertomtens betyg

David Rice, spelad av uttryckslöse Hayden Christensen, har problem både hemma och i skolan. Ingen tycks gilla honom men plötsligt inser han att han kan fly genom att teleportera sig vart han vill på jordklotet. Den försynte tönten förvandlas till en internationell globetrotter och bankrånare. Då han väljer att återvända till sin hemstad för att träffa barndomskärleken Millie, Rachel Bilson, möter han även en annan så kallad Jumper, den cyniske Griffin, Jamie Bell och en rad religiösa och jumper-hatande fanatiker ledda av Roldan, Samuel L. Jackson.

Jumper är filmversionen av novellen med samma namn, skriven av Stephen Gould. Regisserar gör mannen bakom Bourne Identity, Doug Lidman. Men det är en stel och töntig historia som berättas genom explosiva, men själlösa, musikvideoklipp. Den enda skådisen med talang, Jackson, spelar en schablonbild av sin många tidigare karaktärer och allt förlorar någon som helst trovärdighet.

Visst hade det varit mäktigt att kunna teleportera sig? Ja, och visst är effekterna emellanåt häftiga (favoriten är den röda London-buss som teleporteras till Sahara-öknen) men de väger på inga sätt upp det usla manuset och tröttsammt poppiga tempot.


Monstertomtens betyg:

Med skakig handkamera följer vi några unga människor i New York. Först på en avskedsfest och kärlekstrassel. Men snart slits vardagen sönder av något fruktansvärt som får 911 att blekna i jämförelse. Någonting har anlänt och börjar slita staden i strimlor. Något stort och okänt. Något ondskefullt.

Cloverfield är författaren Drew Goddards, mannen bakom succen Lost, och producenten J. J. Abrams skapelse. Regissören Matt Reeves, annars fullständigt utan vettiga meriter, har omvandlat detta skrämmande manus till en hisnande historia som är en blandning av Blair Witch Project och Independence Day. Det är skrämmande och kusligt att följa ungdomarna så tätt inpå att man nästan kan känna stanken av rädsla. Inte heller lättas mystiken på något sätt, det ges inga svar, bara frågor.

Enda invändningen, och det som hindrar Cloverfield från att bli en fullpottare, är de valda huvudpersonerna, som förvisso presenteras på ett övertygande och intressant sätt, men som i övrigt är platta och tråkiga, trots omständigheterna. Om filmen handlat om en vanlig familjs umbäranden i detta katastrofen New York vore det pricken över i:et. Fotomodellsvännerna i högklackat är måttligt trovärdiga.

Men, ändå, det är en ny klassiker. En film som ingen glömmer. Så jag säger bara: "Iä, iä, Cthulhu fthagn".


Monstertomtens betyg:

Under 600-talet genomgick det arabiska folket en enorm förändring. De fick genom profeten Muhammed tillgång till en religion som på många sätt enade dem och gav initiativkraft där de tidigare stått splittrade och oense. Från Mellanöstern påbörjades så islams kraftfulla expansion, först som en religion enbart för araber men snart som en sympatisk och lättaccepterad trosuppfattning för alla de folk som erövrades av muslimska härförare.



Karen Armstrong är en amerikansk religionshistoriker som skrivt flertalet böcker om både islam och fundamentalism. Islam: A Short History är just en relativt kort sammanfattning av denna världsreligions krångliga historia, från födelsen i Mekka 610 och fram till dagens militanta islamister som av väst tycks uppfattas som representativa för religionen. Boken skrevs före World Trade Center-katastrofen, men ändå tycks den på ett kusligt sätt förutspå händelsen.

Islam: A Short History ger en ganska komplicerad bild av en religion som gjorts komplicerad genom att spridas över hela världen och till mängder med länder och etniciteter. Det är med andra ord ingen hel enkel läsning och den tar upp allt från historiska krig till de olika inriktningarnas ursprung. Men för den som vill lyfta på locket till islams mysterier och kanske försöka förstå denna fantastiska religion är det en utmärkt början.


Monstertomtens betyg:

Blade Runner är en av tidernas största klassiker, både inom sci-fi och rent generellt i filmhistorien, stilbildande och nyskapande. Fylld med fantastiska effekter och ett bitande manus.

Harrison Ford spelar den hårdkokta Rick Deckard, en Bladerunner vars jobb är att hitta och "pensionera" robotar som är allt för människolika, och därmed farliga för samhället då de tenderar att revoltera. Detta är precis vad som sker då fyra av dessa robotar, varav en spelas av ingen mindre än en råblonderad Rutger Hauer, slipper lösa. Nu är jakten i full gång igång.


Berättelsen kretsar dock inte bara kring häftig action och vackra vyer över en dystopisk framtid med flygande bilar och kollosala byggnader. Nej, det handlar om vad det innebär att vara mänsklig. Vem har rätt att ta en annan persons liv och var går gränsen mellan människa och icke-människa? Hur långt ska man följa sina principer och hur länge kan man blunda för lidandet och sanningen?

En underbar film, både till manus, regi och rent visuellt. Det långsamma tempot är betryggande, något som åtskilligt fler av dagens filmer skulle må bra av. Ett av Ridley Scotts många mästerverk och min personliga favorit.


Monstertomtens betyg:

Terry Pratchett är nog en sådan författare man antingen älskar eller hatar. Jag har i många år haft en paus gällande hans Diskworld-böcker (även om jag läst den galna historien om omstarna i Vi far, Vi fly och Vi flyger). Magins färg är den första boken i Pratchetts evighetsserie om Diskworld. Här får vi möta den värdelösa trollkarlen Rensvind som mot sin egen vilja paras ihop med världens första turist, den godtrogne och nyfikne Tvåblomster. Tillsammans reser de skivan runt och stöter på den ena galna hänelsen efter den andra. För vad sägs om ett upp-och-ned-vänt berg, fantasidrakar, jättesköldpaddor, kistor med ben, Döden och mycket mycket mer.


Tyvärr svänger Magins färg en hel del i kvalitet. Emellanåt är den ganska rörig och språkbyggnaden allt annat än begriplig. Om det beror på en fruktansvärt inkompetent översättera eller på att Terry Pratchett själv höll på att finslipa sin författarförmåga vet jag inte.


Monstertomtens betyg: