Nu har jag packat ner min Beastmen-armé till Warhammer Fantasy Battles - sannolikt för gott - varvid jag tog lite bilder. Det är en hel del gamla tennmodeller och längst ner ser ni delar av Beastmen-gänget jag spelade med i vår långvariga Mordheim-kampanj för några år sedan. När jag ser bilderna känns det som om min armé voro väldigt lite. Men då ska man ha i åtanke att jag byggde en Hordes of Chaos-armé, där mina bestmen bara var en liten del.

Enligt Göran Hägg blir den grå och trista berättelsen om tre generationers kvinnor i Anna, Hanna och Johanna spännande tack vare de nogranna och levande personporträtten. Jag håller inte med. Simon och Ekarna har etsat sig fast i mitt hjärta, men med den här boken missar Marianne Fredriksson min ömma punkt. Kanske är det för att huvudpersonerna nu är kvinnor eller kanske är det bara en mindre fantasieggande historia. Tolka nu inte mina ord fel. Anna, Hanna och Johanna är en intressant berättelse om hur modernisering och utveckling kommer till Sverige och förändrar - i synnerhet - kvinnornas levnadsmönster. Bortsett från det etnologiskt och historiskt intressanta är det dock en bok utan någon egentlig spänning. Den försöker ibland skapa stämning, men förlorar sig i tråkiga händelsekedjor.

Ligger sjuk hemma och som ett brev på posten (märkligt ordspråk) kommer en inbjudan till Lovefilm via Buzzador. Tackar och tar emot. De tycks ha en hel del anime som säkerligen kommer sitta fint här hemma.

Dessutom matchar ju deras logga min layout. Yay! Får dessutom flera presentkort att dela ut.