Monstertomtens betyg:

Efter 30 år med Marvel övergick 2003 serierättigheterna för Robert E. Howards karaktär Conan till Dark Horse. Dark Horse som efter Marvel och D.C. är amerikas största serieförlage kallas i USA för ett independetförlag, ett begrepp som kan diskuteras. Denna tidpunkt sammanföll lagom med att Howard nu varit död i 50 år, vilket släpper copyrighten på Conan och berättelserna om honom. Vem som får publicera vad är med andra ord relativt oklart för närvarande, men få vågar sig på en rättslig tvist med amerikas tredje största serieförlag, vilket troligen låter Dark Horse få ensamrätten på Conan-serier i många år framöver.

För tillfället är publikationen uppe i närmare 50 månadsnummer och ytterligare dryga tjugo "lösnummer". Serien kallas kort och gott för Conan, i kontrast till Marvels Conan the Barbarian och Savage Sword of Conan. Månadsserien följer barbarens liv kronologiskt och håller sig till Robert E. Howards orginalmaterial, även om man vidareutvecklar en hel de av författarens kortare fragment som aldrig blev färdiga berättelser. Lösnummren tilåter utsvävningar frammåt i tiden för att bland annat porträttera kung Conan. Man tillåter även manuset att helt frångå Howards material. Bland annat besöker Conan Kithai, vilket Howard aldrig lät honom göra i sina berättelser.

Serier tycks mig vara ett utmärkt medium för fantasy. Det ger stor möjlighet till annorlunda miljöer och karaktärer. Tyvärr finns det många exempel på hur fantasy blivit stelt, tråkigt och klichéartat när den hamnar i rutform. Science Fiction har serieskaparna generellt lyckats bättre med.

Men nu är ju Conan fantasy och tyvärr faller Dark Horses i fällan. Serien är stundtals riktigt bra. Framförallt är de berättelser som presenteras utanför månads- publikationerna står ut. Troligen därför att man här lämnat större frihet åt skaparna.
Annars fungerar Conan bra som tidsfördriv. Det är en charmig karaktär som tydligare följer Howards bild av den brutala barbaren än vad Marvel eller filmerna någonsin gjort. Ändå kan man önska att Dark Horse gjort lite mer av detta makalösa trademark.

Framförallt brister bilderna. Huvudtecknare är Cary Nord, som tidigare jobbat för Marvel, har en stil som inte appelerar min smak. Det saknas ofta både skärpa och detalj och många av karaktärerna är utan personlighet. Emellanåt gör andra tecknare gästframträdanden. Favorit är Greg Ruth med sin något skissartade stil som berättar om Conans barndom.

Bäst av det hittills utgivna materialet är The Midnight God som berättar historien om hur kung Conan förlorar sin nyfödda son och reser till ett mardrömslikt Stygia. En mörk och mäktig historia brer sedan ut sig som visar på exakt det som gör fantasy riktigt riktigt bra.

Tre monstertomtar till Dark Horses Conan, som förvisso innehåller mer blod i ett nummer än vad Marvel hade i hela sin publikation. Men vill man läsa riktigt bra fantasy i serieform bör man istället kika på Thorgal, en serie av belgaren Jean van Hamme.