Witchblade: Obekemono utspelar sig i feodala Japan där änkan till en mördad godsägare ger sig ut på en resa för att hitta ett sätt att verkställa sin hämnd. Manusförfattaren Fiona Avery har tagit stor inspiration från Akira Kurosawas filmer och Billy Tans teckningar passar perfekt. Det här är en spin-off som vidaöverglänser originalet.


Monstertomtens betyg:
'

Monstertomtens betyg:




Manusförfattare - tecknare
1-2: David Wohl / Brian Haberlin - Michael Turner
3-8: David Wohl / Christina Z - Michael Turner
9: David Wohl / Christina Z - Tony Daniel
10: David Wohl / Christina Z - Michael Turner / Marc Silvestri
11-22: David Wohl / Christina Z - Michael Turner
23: David Wohl / Christina Z- Michael Turner / Randy Green /Clarence Lansang / Dan Fraga
24: David Wohl / Christina Z - Randy Green / Jason Pearson
25: David Wohl / Christina Z - Michael Turner
26-31: David Wohl / Christina Z - Randy Green
32-34 - Christina Z - Randy Green
35: Christina Z - Ron Adrian
36: Christina Z - Louis Small Jr / Billy Ian
37-39: Christina Z - Randy Green
40-42 Paul Jenkins / Rick Veitch - Keu Cha
43-46: Paul Jenkins - Keu Cha
47: Paul Jenkins - Michael Zulli
48: Paul Jenkins - Francis Manapul
49: Paul Jenkins - Keu Cha
50: Paul Jenkins - Brian Ching
51: Paul Jenkins - Brian Ching / Martin Montiel
52: Paul Jenkins - Brian Ching
53: Paul Jenkins / David Wohl - Brian Ching / Francis Manapul
54-57: David Wohl - Francis Manapu
58: David Wohl - Brian Ching
59-60: David Wohl - Francis Manapul
61: David Wohl - Romano Molenaar
62-65: David Wohl - Fracis Manapul
66: Chuck Austen - Scott Benefiel
67: Geoff Johns / Kris Grimminger - Scott Benefiel
68-70: David Wohl - Francis Manapul
71: David Wohl - Leonard Kirk
72-75: David Wohl - Francis Manapul
76:Troy Hickman - Mike Choi
77: Troy Hickman - David Nakayama
78-79: Ian Edington - Tony Daniel
80-85 Ron Marz - Mike Choi
86: Ron Marz - Keu Cha
87: Ron Marz - Chris Bachalo
88-91: Ron Marz - Make Choi
92: Ron Marz - Mike Choi / Darwyn Cooke / Eric Basaldua / Keu Cha / Luke Ross / Francis Manapul /Rodolfo Migliari /Brandon Peterson / Bart Sears /Tery Dodson / Chris Bachalo /George Perez / Joseph Michael Linsner / Marc Silvestri / Mike Choi
93: Ron Marz - Mike Choi
94-95: Ron Marz - Stephen Sadowsky
96-98: Ron Marz - Mike Choi
99: Ron Marz - Adriana Melo
100: Ron Marz - Marc Silvestri / Brian Ching / Christian Gosset / Billy Tan / Keu Cha / Randy Green / Mike Choi / Adriana Melo

Coraline är en flicka vars föräldrar förvisso jobbar hemma men aldrig har tid för henne. När de flyttar in i ett gammalt hus på landet hittar hon en dörr som leder till en alternativ verklighet med "the other mother" och "the other father". En värld där allt är precis så som Coraline vill ha det. Enda kravet för att hon ska stanna där för evigt är att hon byter ut sina riktiga ögon mot knappar.

Hemma i bokhyllan står ett ex av Neil Gaimans Coraline men jag har inte fått tid att läsa den ännu. Nu har den animerade långfilmen baserad på boken kommit och det är en underbar mix av Nightmare Before Christmas och Sandman. Faktum är att Henry Selick faktiskt regisserade just Nightmare Before Christmas, så det är en härlig kombination av kreativa människor som skapas i Coraline.


Monstertomtens betyg:

Monstertomtens betyg:

En gammal otursförföljd fiskare lämnar Havannas hamn i jakt på en riktigt stor fisk. I denna klassiker om manlighet, stolthet och naturkrafter följer läsaren denne Santiagos tankar under dagarna på havet. Enkelt men otroligt medryckande. Det här är det första jag läser av Hemingway, men inte det sista.


Monstertomtens betyg:

Fire Walk With Me är långfilmen som beskriver de inledande händelserna i Twin Peaks första säsong. Förvisso är det intressant att se hur Laura Palmers sista dygn i livet såg ut, men det känns nästan lite överflödigt... eller onödigt. Har man inte sett serien förstår man nada och har man serien färskt i huvudet behövs knappast Fire Walk With Me. Samtidigt är det roligt att få återbesöka sina gamla favoriter.


Monstertomtens betyg:

Jack Nicholson och Morgan Freeman spelar två dödssjuka patienter som genom en slump hamnat i samma sjukrum. Den ene är mångmiljardär och kvinnokarl, den andre hårt kämpande familjefar. Tillsammans försöker de krama ut varje uns livslust innan de drar sitt sista andetag.

Gullig och med en liten moralkaka på slutet, som sig bör.


Monstertomtens betyg:

Det är nu längesedan jag läste denna sista berättelse om lönnmördaren och pessimisten som kallas Sonen. Man har nu rest ut på havet till den isiga norden för att finna en lösning på prinsens löfte att besegra en urgammal drake. Boken är om möjligt något bättre än de andra i serien, men håller trots detta väldigt låg klass. Den följer en ointressant historia med ointressanta personer.


Monstertomtens betyg:

Case är en föredetta cowboy, en cyberhacker, som fått sitt nervsystem permanent skadat. När den farliga Molly och hennes arbetsgivare Armitage dyker upp kommer de med ett erbjudande han inte kan tacka nej till.

Neuromancer är cyberpunkens anfader. Dessutom är den otroligt välskriven. Mängder med konstiga ord och begrepp dyker upp för att framställa denna framtida dystopi som trovärdig. Dessutom är de fåtalet karaktärerna som figurerar i berättelsen otroligt fantasifulla och så intressanta att de kommer ligga kvar i minnet under långtid framöver. Måste kolla upp vad William Gibson skrivit mer.


Monstertomtens betyg:

Filmer som bygger på katolsk mytbildning om demoner, synd och excorsism är knappast en ovanlighet. I Sin Eater spelar numera avlidne Heath Ledger en präst tillhörande en mystisk orden tillägnad just excorsism. När dennes mentor avlider under märkliga omständigheter beger sig den unge prästen till Rom för att jaga något legenderna kallar en "sin eater".

Även om manuset inte är det mest originella i filmhistorien är berättarstilen väldigt annorlunda för genren. Tempot är långsamt och karaktärerna noga presenterade. Det är ingen action och inget flängande hit och dit utan en lugnt och metodisk skräckhistoria som berättas.


Monstertomtens betyg:

Säsong två innebar slutet för Twin Peaks. När Laura Palmers mördare väl avslöjats i början av sässongen slutade David Lynch och Mark Frost att intressera sig för serien och den började sakterliga likna vilken såpa som helst.

Okej, kanske inte riktigt.

Twin Peaks är ändå Twin Peaks med alla sina klurigheter och fantastiska karaktärsporträtt. Framförallt finner jag sökandet efter Black Lodge otroligt spännande. Det är således värt att se alla de 29 första avsnitten bara för att kunna förstå en liten del av det sista avslöjande avsnittet som är så sprängfyllt med surrealism och symbolik att det nästa spräcker TV-skärmen.


Monstertomtens betyg:

Jag såg Babylon 5 när serien gick för första gången i svensk television. Därmed har jag något av en förskönad bild av hur bra serien egentligen var. Till exempel har jag länge hävdat att det är första sässongen som är bäst.

Fel!

Första sässongen, med Michael O'Hare istället för Bruce Boxleitner som stationens chef, är ganska trevande och nästan helt i avsaknad av häftiga rymdfighter och otäcka konspirationer. Visst heter sässongen Signs and Portents, men även dessa är det väldigt sparsmakat med.


Monstertomtens betyg:

Skickar man iväg ett gäng outbildade, instabila slarvepellar flera månader ut i rymden för att kontrollera en nödsignal på en planet fylld med mördarrobotar kan resultatet bara bli katastrof. Screamers 2 är en katastrof. Förutsägbar och fylld med missar och dåliga effekter. Det enda (och då menar jag verkligen det enda) av klass var designen på rymdskeppet och Lance Hendriksens korta framträdande. Och visst är det en tuff filmposter man lyckats framställa. Helt missvisande, men tuff.


Monstertomtens betyg:

Memento är en av de där filmerna jag hört en hel del om. Varje gång någon nämnt den tänker jag: "Jaha, den där filmen som påminner om Irreversible." Och så är det. Memento, med Guy Pierce i huvudrollen, berättar handlingen baklänges. Dessutom sakar huvudpersonen förmågan att tillgodogöra sig nya minnen, vilket resulterar i att han hela tiden måste tatuera sig själv för att komma ihåg vad han pysslar med.

Det är en välgjord och ganska spännande deckare. Tyvärr blev jag ganska besviken på slutet, som jag hoppades skulle vara överraskande och lömskt men visade sig vara alltför förutsägbart.


Monstertomtens betyg:

Det finns egentligen bara några få böcker på min måste-läsas-innan-jag-dör-lista och Salman Rushdies Satansverserna har länge varit en av dem. Som ni nog förstår har det ingenting med bokens litterära kvaliteter utan därför att det är ett så pass provokativt och uppmärksammat verk.

Rushdie tar oss med på en galen historia, till hälften i Indien och till hälften i England. De två kulturerna möts och krockar, framförallt genom huvudpersonerna Gibril och Chamcha. Den ene är Bollywoods största stjärna och den andre en skådespelare som gör allt för att glömma sitt indiska förflutna. Eftter en fruktansvärd flygkrasch där dessa två män är de enda överlevande inser de att himmel och helvete spelar ut sitt krig hos dem. Gibril blir ärkeängeln själv och får kunskap om både godhet och ondska men även en inblick i Profetens egentliga förehavanden på 600-talet. Chamcha blir dettas motsats. En mörk och sorgedrabbad gestalt som tillslut gör allt för att förgöra sin rival.

Även om Satansverserna inte var riktigt "min kopp te" har den ändå sina ljuspunkter. Att följa den heliga Aisha med fjärilarna var fantastiskt. Dessutom är bokens uppgörelse även den anmärkningsvärd. Frågan är ju vad ondska och godhet egentligen är. Har det med religion, kultur eller intentioner att göra? Vem är värd en plats i himmelriket? Många intressanta frågor ställs. Utan  Rushdies omständiga språk, till bristningsgränsen fylld med liknelser, svåra akademiska ord och formuleringar från Mars, vore boken sannolikt aspirant på höga betyg. Som den nu är blir Satansverserna åtminstone för mig alltför svårforcerad.


Monstertomtens betyg: