Mr Nobody

Det kan ibland vara skrämmande att tänka på hur små marginalerna är i livet. Hur saker som tillsynes är slumpartade skapar ringar på vattnet som ekar genom åren.

Mr Nobody handlar om en man och hans val. Vi får följa en händelseutveckling som förgrenar sig gång på annan. Ibland slutar det bra och ibland i katastrof. Vad vi aldrig riktigt får veta är dock vem Mr Nobody egentligen är och vilken av händelsekedjorna som är den verkliga. Inte för att det spelar någon roll. Det är en intressant om än lite väl slätsruken film i stil med Sliding Doors. Värd att se men inget som etsar sig fast i minnet.


Monstertomtens betyg:

Predators

Jag vet att jag inte var den enda som var besviken över de två urusla Alien vs. Predator-filmerna. En uppföljare till Predator 1 och 2 med Adrien Brody i huvudrollen är därför välkommet. Och vilken film sedan...

Det är långa perioder av spänning avbrutet med snabb action. Lagom mycket sci-fi och en hel del bra skådisar. Manuset är inte överdrivet avancerat men tillfredställer. Dessutom får man se en i mina ögon efterlängtad fajst mellan två predators. Underbart.


Monstertomtens betyg:

The Fourth Kind


Oj vad dålig. The Fourth Kind, med Milla Jovovich i huvudrollen, försöker göra en Blar Witch genom att blanda spelfilm med vad som visar sig vara fejkad "real footage". Men det är gjort på ett så dåligt sätt att man nästan vill gråta. När den "riktiga" rymdvarelsen säger "I am... God" med elektronisk röst når filmen verkligen botten. Tanken är god men genomförandet något av det sämsta jag sett.


Monstertomtens betyg:

Godzilla - Final Wars

Mystiska rymdvarelser anländer till Jorden. Namnet på deras planet går inte att uttala så de kallas kort och gott för X:ians. Samtidigt härjar allsköns monster över vår planet. Det är upp till en grupp forskare, militärer och mutanter att rädda mänskligheten.

Jag finner det både komiskt och sorgligt att japanska specialeffekter har en spektrum som sträcker sig från människor i kostym föreställande gigantiska monster, till halvtaskigt gjorda miniatyrer och vidare till avancerad CGI. Somliga effekter är fantastiskt välgjorda, andra skrattretande dåliga. Final Wars är ett typexempel på detta. Tyvärr är filmen alldeles för lång för att underhållningsvärdet ska hållas uppe. Efter en timme har jag tröttnat. Se originalet och ingenting annat. Japansk monsterfilm är inte en genre för mig.


Monstertomtens betyg:


Star Wars: Episode III - Revenge of the Sith

Det är väl ändå märkligt hur man kan bli så facinerad av Star Wars som jag är trots att filmerna egentligen är ganska dåliga. Jag hade bara sett Revenge of the Sith en gång tidigare. Så, det här blev nog andra och sista gången. Det är så mycket spännande att titta på. Så många häftiga rymdskepp, robotar och rymdvarelser. Men George Lucas regi är så usel att man nästan börjar gråta. Tänk om en duktig regissör hade fått göra jobbet istället. Jaja, det är ett spännande universum man kastas in i i alla fall.


Monstertomtens betyg:

Moon

Sam Bell (Sam Rockwell) jobbar av sitt treårskontrakt som ensam gruvarbetare på månen. Hans enda sällskap är datorn GERTY (vars röst tillhör Kevin Spacey). När hans hemresa närmar sig börjar en rad olyckor ske.

Filmens inledande halvtimme påminner så mycket om 2001: A Space Odyssey att jag blev lite irriterad. Därefter drar filmen in på ett spår som, utan att avslöja för mycket, redan gjorts flertalet gånger. Filmen har fått ett otroligt mottagande och en åtta på Imdb är inte heller illa. Men jag kan inte riktigt förstå ovationerna. Visst är det en bra film, men det är en rippoff rakt igenom.

Det mest förnöjsamma, om man nu kan kalla det så, är panikkänslan som sprider sig då man identifierar med huvudpersonen som inser att han är helt ensam, totalt oönskad och dessutom långt, långt bort från resten av månskligheten, på månen.

Snygg poster är det i alla fall.


Monstertomtens betyg:

Le Dernier Combat

Le Dernier Combat (Den sista striden) är Luc Bessons första film. Manuset är skrivet av regissören tillsammans med huvudrollsinnehavaren Pierre Jolivet. Dessutom är det den första av en lång rad filmer där Luc Besson använder sig av skådespelaren Jean Reno och musikern Eric Serra.

Le Dernier Combat utspelar sig någon gång efter det att en stor katastrof ödelaggt världen. Dessutom finns det någonting i luften som gör människans stämband obrukbara. I denna värld lever "The Man" (Pierre Jolivet), som genom slumpens försyn hamnar tillsammans med en gammal läkare (Jean Bouise) i ett hus belägrat av en galen mördare (Jean Reno).

Hur mycket kultstatus Le Derier Combat än har fått är det en ganska tråkig film att se. Det finns ingen dialog och regin, klippningen och skådespeleriet är emellanåt svårförstått eller bara amatörmässigt. Det är kul att ha sett filmen, men mest för att jag nu kan säga att jag sett den...


Monstertomtens betyg:

Pandorum

Skräck i science fiction-miljö är en av de vanligaste filmgenrena. Samtidigt är dessa filmer hårt ansatta av dålig regi, usla specialeffekter och värdelöst manus. Pandorum tycks ibland vackla lite på en knivsegg. Eller kanske på branten av ett stup, en avgrund av mediokritet. Lyckligtvis behåller denna tyskproducerade film balansen. Även om den inte lyckas nå upp till filmer så som Alien eller Pitch Black är Pandorum absulut sevärd och har ett underbart och överraskande slut.


Monstertomtens betyg:


Surrogates

Surrogates är en sådan sci-fi deckare som kunde blivit hur bra och hur dålig som helst. Istället har filmen landat på en ganska medioker mellanplacering i mitt hjärta. Bruce Willis spelar en polis i en värld där alla lever sina liv genom så kallade surrogater, människoliknande robotar med perfekt utseende och fysik. När flera surrogater förstörs och deras "piloter" dör börjar en futuristisk deckarjakt på den eller de skyldiga. Tyvärr tar filmen aldrig riktigt fart. Det är en grymt bra story, men MTV-hoppande klippning och hetsigt tempo gör att den riktigt otäcka känslan, likt den i Blade Runner (en film som har många beröringspunkter med Surrogates), infinner sig aldrig. Vad jag inte visste är att filmen är baserad på en serie med samma namn. Den ska jag ta och läsa inom kort.


Monstertomtens betyg:

Avatar


Jag gillade James Cameron's Avatar (den måste ju ha skaparens namn med för att inte förväxlas med Avatar the Last Airbender) men som jag redan skrivit fick jag den ökända Avatar H3adache på grund av min hjärnas bristande förmåga att acceptera 3D-effekt erna. Ibland var jag stormförtjust i de tydliga inspirationskällorna, så som Studio Gibli-stjärnan Miyazakis filmer likväl som Neon Genesis Evangelion, samtidigt som jag irriterades över "white man´s burden-syndromet" i stil med Fantomen eller Tarzan, där endast den civiliserade mannen kan rädda vildarna genom att leda dem. Visuellt var det dock en underbar resa och det var omöjligt att insupa allt på en gång (bland annat tack vare en sprängande huvudvärk). Det här är en film jag likt Sagan om ringen kommer se många gånger. Lägg dock märke till att en av tomtarna har rejäl huvudvärk...


Monstertomtens betyg:

 


District 9


En underbar film som ironiserar över rasmotsättningar genom att placera ett rymdskepp fyllt med förvirrade rymdvarelser mitt i Johannesburg. District 9 framställs som en blandning av spelfilm och dokumentär. Detta kombinerat med fantastiskt välgjorda specialeffekter (det är otäckt roligt att se hur de människor som träffas av rymdvarelsernas vapen bli förvandlade till våta skvättar) gör filmen till en av tidernas bästa science fiction-filmer.


Monstertomtens betyg:

Gojira (Godzilla)

Efter att ha sett denna japanska klassiker från 1954 är jag inte annat än förstummad. Jag väntade mig en halvtaskig monsterfilm med kultstatus och fick se något helt annat.

Förvisso bör några ord nämnas kring effekterna. Miniatyrer och människor i dinosauriedräkter är inte direkt min favorit, och det här är inget undantag. Visst är det häftigt att se Tokyo ödeläggas och visst ser Gojira (Godzilla i engelsk översättning) häftig ut i siluett mot den brinnande staden. Men vill man se effekter, hur gamla de än må vara, är det här inget jag placerar högt på listan.

Däremot är det skrämmande, och fascinerande, att se denna förödande kritik mot amerikas bombning av Hiroshima och Nagasaki. Filmen gjordes inte ens tio år efter världens första och enda bruk av atomvapen i krig och det märks att detta är något som påverkat det japanska folket in i själen.

Stadsdelar i ruiner, överfyllda fältsjukhus och flyende människor är något som var och en av filmens skådespelare kände till personligen. Hur reser sig ett folk efter att ha blivit utsatta för atombombens ultimata våldförelse?

Dessutom är det intressant hur dr. Serisawa slutligen offrar sitt eget liv. Inte för att döda Gojira utan för att förhindra att hans fruktansvära uppfinning, något han kallar "the Oxygen Destroyer", någonsin ska kunna användas igen. Jag undrar bara om han slutligen bestämde sig för att bekömpa Gojira för att rädda världen undan detta hiskeliga monster eller för att han ville ge Emiko liv och lycka.

En intressant film ur många aspekter och definitivt värd att se om ett par gånger.


Monstertomtens betyg:

Terminator Salvation


Evolution?

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig av den fjärde Terminator-filmen, men förmodligen var det merän vad som erbjöds eftersom jag känner mig lätt besviken. Visst var det en helt okej, om än något tunn storymässigt, med mycket robotar och till och med Arnold. Samtidigt har jag nog blivit trött på Christian Bales monotona röst som slänger ut klyscha efter klyscha i den postapokalyptiska radioetern. Det är en häftig men själlös film som knappast behöver ses om. Bättre än trean i alla fall.


Monstertomtens betyg:

The Day the Earth Stood Still

En remake på en klassisk gammal sci-fi rulle. Och jag vet inte riktigt vad man ska säga. Keanu Reeves passar i alla fall bra som en känslokall alien. Häftigast i denna annars ganska tråkiga men lagom korta film var den enorma retro-roboten GORT.


Monstertomtens betyg:

Transformers: Revenge of the Fallen

Allspark finns kvar, Megatron återuppstår och en ny ondskefull skurk äntrar scenen. Alla gamla skådisar (Shia LaBeouf, Megan Fox, Josh Duhamel, John Turturro och ett gäng till) dyker upp igen på mer eller mindre lustiga sätt.

Läste någonstans om Transformers 2 att "mer av allting inte nödvändigtvis är en bra sak" och det stämmer verkligen. Det är fler robotar, mer specialeffekter, en längre film och mycket mer trams än i den första transformersfilmen. Tyvärr blir det bara en enda stor röra av det hela. Den med nöd och näppe godkända första filmen tog sig igenom tack vare en hel del sköna scener (inledningen med Blackout är minnesvärd) men tvåan innehåller inget av det slaget. Faktum är att då jag sitter här och skriver kan jag egentligen inte minnas en enda scen klart och tydligt. Det är dåligt.


Monstertomtens betyg:

Screamers - The Hunting

Skickar man iväg ett gäng outbildade, instabila slarvepellar flera månader ut i rymden för att kontrollera en nödsignal på en planet fylld med mördarrobotar kan resultatet bara bli katastrof. Screamers 2 är en katastrof. Förutsägbar och fylld med missar och dåliga effekter. Det enda (och då menar jag verkligen det enda) av klass var designen på rymdskeppet och Lance Hendriksens korta framträdande. Och visst är det en tuff filmposter man lyckats framställa. Helt missvisande, men tuff.


Monstertomtens betyg:

Babylon A.D.



Vissa filmer lyckas helt skjuta bredvid målet om och om igen. Babylon A.D. är en sådan film. Trots ett helt okej manus, okej skådisar och en riktigt bra miljödesig faller den platt. Varför har den annars ganska skickligen regissören Mathieu Kassovitz, som ligger bakom bland andra De Blodröda Floderna och Gothica, fumlat så? Det är action/sci-fi när det är som sämst. Urk!



Monstertomtens betyg:

The Incredible Hulk


Jag tyckte väldigt bra om Ang Lees Hulken-film. Den här nyinspelnignen ska vara mer trogen Marvels original, tror jag även om jag är långt ifrån någon expert, och har uppenbarligen ingenting med Lees film att göra. Egentligen borde det ju dessutom blivit jävligt bra. Särskilt med Edward Norton i huvudrollen. Dock förvandlas Hulken till allt annat än "incredible" och filmen är helt enkelt jävligt tråkig. En enda rolig slutfajt mellan The Hulk och Abomination. Thats it. Jag rekomenderar att snabbspola till slutet.

Monstertomtens betyg:

Iron Man

Kanske är det mina låga förväntningar på en film om just Iron Man som gjorde att jag faktiskt uppskattade den. Robert Downey Jr. gör en klockren skildring av serievärldens största kapitalistsvin, Tony Stark. Dessutom är Jeff Bridges utomordentlig som "skurken" Obadiah Stane. Det är gott om effekter och rejält tempo, precis vad man kan vänta sig av en actionfilm.

Monstertomtens betyg:

Aliens vs. Predator Requiem

Jag älskar både Alien- och Predator-filmerna. Dessutom har jag gillat AvP både som datorspel och i serietidningsform. Därför undrar jag bara ett stort VARFÖR!?! Varför tramsar man bort ett så bra koncept. Den första AvP-filmen var ganska kass, men den gick att se. Med Lance Henriksen som Bishop Weyland och den häftiga scenen med predators högst upp på en pyramid fick i alla fall jag mitt lystmäte mött. Alien vs. Predator Requiem har verkligen ingening. Actionscenerna suger, storyn är totalt obefintlig och skådespelarisatserna är så usla att man mår illa. Lite tramsiga predator-prylar gör mig knappast nöjd.

Ja, hela jag mår lite illa och gråter en skvätt någonstans djupt inne i själen. Varför har man förstört AvP? Varför?

Monstertomtens betyg:

Tidigare inlägg
RSS 2.0