Shutter Island

Martin Scorseses filmer brukar hålla hög kvalitet. Somliga filmer är okej, så som Gangs of New York och Cape Fear, andra är briljanta, bland dessa Goodfellas, Casino och Taxi Driver. Shutter Island läggs i högen av toprankade filmer!

Leonardo DiCaprio spelar Teddy Daniels, en US Marshal som åker till ett märkligt dårhus på ön Shutter Island utanför New Englands kust för att hitta en förrymd patient. Ön styrs av Dr. Cawley (Ben Kingsley), en läkare med stora visioner om att revolutionera 50-talets psykvård. Tidigt i filmen undrar Daniels huruvida dårskapen på ön är smittsam. Han får sakta men säkert svar på den och många andra frågor.

Det här är en makalöst spännande och stämningsfylld film. Anslaget är episkt välgjort och skådespelare, miljöer och historia otäck och medryckande. Förvissor tappar filmen lite känlsa frammåt slutet, men det gör ingenting. En av årets absolut bästa filmer.


Monstertomtens betyg:

Angels and Demons

Återigen får vi stifta bekantskap med Robert Langdon, forskare i någon form av kultur/konstvetenskap och spelad av den smått löjlige Tom Hanks.

Angels and Demons utspelar sig efter The DaVinci Code (även om novellerna som filmerna är baserade på utspelar sig i omvänd ordning, men skit i det).

Johannes Paulus III
(den gamla påven alltså) dör och kociliet sammankallas för att välja en ny. Problemet är att någon har stulit en stor mängd antimateria (!?) och dessutom kidnappat de fyra "påvekandidaterna".

Enter: Robert Langdon.

Det är en ganska tramsig film men med härliga insatser av Ewan McGregor, Stellan Skarsgård och... Vatikanen. Absolut värd en myskväll framför TV:n.

Monstertomtens betyg:

Fire Walk With Me

Fire Walk With Me är långfilmen som beskriver de inledande händelserna i Twin Peaks första säsong. Förvisso är det intressant att se hur Laura Palmers sista dygn i livet såg ut, men det känns nästan lite överflödigt... eller onödigt. Har man inte sett serien förstår man nada och har man serien färskt i huvudet behövs knappast Fire Walk With Me. Samtidigt är det roligt att få återbesöka sina gamla favoriter.


Monstertomtens betyg:

The Sin Eater

Filmer som bygger på katolsk mytbildning om demoner, synd och excorsism är knappast en ovanlighet. I Sin Eater spelar numera avlidne Heath Ledger en präst tillhörande en mystisk orden tillägnad just excorsism. När dennes mentor avlider under märkliga omständigheter beger sig den unge prästen till Rom för att jaga något legenderna kallar en "sin eater".

Även om manuset inte är det mest originella i filmhistorien är berättarstilen väldigt annorlunda för genren. Tempot är långsamt och karaktärerna noga presenterade. Det är ingen action och inget flängande hit och dit utan en lugnt och metodisk skräckhistoria som berättas.


Monstertomtens betyg:

Memento



Memento är en av de där filmerna jag hört en hel del om. Varje gång någon nämnt den tänker jag: "Jaha, den där filmen som påminner om Irreversible." Och så är det. Memento, med Guy Pierce i huvudrollen, berättar handlingen baklänges. Dessutom sakar huvudpersonen förmågan att tillgodogöra sig nya minnen, vilket resulterar i att han hela tiden måste tatuera sig själv för att komma ihåg vad han pysslar med.

Det är en välgjord och ganska spännande deckare. Tyvärr blev jag ganska besviken på slutet, som jag hoppades skulle vara överraskande och lömskt men visade sig vara alltför förutsägbart.


Monstertomtens betyg:

Watchmen

Watchmen är för serievärlden vad Sagan om ringen är för fantasylitteraturen. Det är en klassiker utan motstycke med ett manus av Alan Moore som gått till historien. Att göra en film av denna legend är inte lätt. Men för att åter göra en referens till Sagan om ringen lyckas regissören Zack Snyder, mannen som gjorde den förtrollande snygga 300-filmatiseringen, med samma mirakel som Peter jacksson. Det är ett mästerverk.

Filmen utspelar sig i ett 1985 där Richard Nixon nyligen blivit omvald för en femte period. De maskerade lagväktarna är sedan några år förbjudna men då en av dem mördas uppdagas en fruktansvärd koplott. Berättelsen hoppar fram och åter i tiden, vilket gör mig lite överraskad. jag trodde verkligen att man skulle förenkla kronologin i filmatiseringen. Men inte, och det är bra. Man är nämligen otroligt nära Moores manus hela tiden och ibaldn fick jag rysningar längs med ryggraden, så likt var det. Rorchack, Night Owl, Silk Spectre och hela bunten är så lagom töntiga som de ska vara. Dessutom är Dr Manhattan otroligt imponerande gjord. Härligt! Den här filmen kommer jag återväna till många gånger.


Monstertomtens betyg:

Righteous Kill

En film med både Robert De Niro och Al Pacino borde ju bli rekordbra (som HEAT). Tyvärr är inte Righteous Kill bra på något sätt. Det är en medioker polisthriller med en enda ganska slarvig twist ni manus. För att man inte ska räkna ut hela storyn direkt är filmen dessutom ihopklippt på ett märkligt, nästan hysteriskt vis. Tradigt när två giganter skjuts i sank på det här sättet. Jaja, det är så det går när en producent plötsligt vill börja regissera.

Monstertomtens betyg:

Twilight

Jag har sett min beskärda del vampyrfilmer. Ja, man skulle kunna säga att jag är lite småförtjust i just vampyrer ... utan att överdriva saken för det. Twiligt är baserad på Stephenie Meyers bok, vilken är den första i en serie om fyra. Med andra ord kommer det även fler filmer.

Twiligt handlar om den nyinflyttade tonåringen Bella. Till en början känns filmen som vilken high-schoool-skräckis som helst, men där bedrar man sig. Med riktigt bra skådisar och en stor portion humor skapas en skrämmande men behaglig verklighet där vampyrer känns som ett naturligt inslag. Det är sällan speciellt skrämmande. Däremot är det  facinerande att se dessa övernatuliga varelser spela baseboll eller laga mat.

Jag ser med spänning fram emot nästa film ... eller så får man kanske plocka upp böckerna? Jag är nämligen fruktansvärt nyfiken på om indianerna i reservatet är varulvar.

Monstertomtens betyg:

Training Day

En ung polis spelad av Ethan Hawke får sitt livs chans när han tillåts visa vad han går för i Los Angeles tuffaste knarkspanarrotel. Som chef får han en råbarkad och hänsynslös gansgster. I den rollen ser vi fantastiskt nog Denzel Washington, som här totalt bryter mot sina annars ganska präktiga rollgestaltningar. Allteftersom dagen går tvingas den unge polisen djupare och djupare ner i en värld av droger, våld och mord. Det som började lungt och trevligt utvecklas snabbt till en verklign mardröm.

Training Day är en underhållande och stundtals otäck film. Men den känns också fruktansvärt osannolik och de olika gangstrarna, må de vara latinos, gangstahs eller ryssar är väldigt schablonartade.


Monstertomtens betyg:


Spygame

Tony Scott är ett ganska tungt namn i Hollywood. Han har filmer som Top Gun, True Romance och Enemy of the State på sin referenslista. Spygame handlar om hur en gammal CIA-anställd, spelad av Robert Redford, tränar upp en ung och lovande agent, Brad Pitt. När Pitt fångas av kinesiska myndigheter under ett fritagningsförsök på ett fängelse börjar stora stenar sättas i rullning. När USA inte vill kännas vid sin agent måste Redford ta saken i egna händer.

Det är en stundtals stännande men i grunden ganska ointressant film. På grund av de åtskilliga tillbakablickarna, vars syfte är att föra storyn frammåt, tappar filmen istället tempo. Det är absolut en film att se om den visas på TV, men betala inte ett öre för den i affären eller videobutiken.

Monstertomtens betyg:

Goodfellas

Martin Scorseses gangsterberättelse från 1990 om hur det är att växa upp i maffian, leva med den varje dag varje minut, och slutligen gå under när den faller. Ray Liotta gör sin bästa roll någonsin som den halvtaskiga gangstern Henry Hill. Liottas livsfarliga kompisar spelas av Joe Pesci och Robert De Niro.

Goodfellas är Scorsese när han är som bäst. Humor blandas med blodigt allvar (och blod i största allmänhet). Det finns försköningar av gansterlivet men också en hel del argument för varför man bör hålla sig till den något mer laglydiga sidan.

Monstertomtens betyg:

Skamgrepp

När Skamgrepp kom 1994 var den med en kontroversiell succe med starka sexscener och en stönande Demi More. Michael Douglas spelar en överarbetad datorspecialist som bokstavligt råkar stoppa kuken i fel hål. Det hela resulterar i en rättsprocess där en kvinna står anklagad för sexuella trakaserier.

Filmen är baserad på Michael Crichtons bok och är stundtals spännande. Tyvärr är kvaliteten på både skådespel och manus så makabert dålig och samtidigt så fruktansvärt 90-tal att man nästan mår illa. Sexscenerna som då var vågade är idag bara slemmigt vulgär mjukporr. Men, tja, även Jarl Borsén spelade ju insnusk på sin tid så varför inte.

Monstertomtens betyg:

Identity

Jag älskar filmer som innehåller stora överraskningar. Problemet med rullar som Sjätte Sinnet är att jag tyvärr lyckas klura ut vändningarna i förväg. Detta gäller dock inte för Identity. Jag såg den för första gången för flera år sedan och var mäkta imponerad, andra visningen innehöll av förklarliga skäl inte samma överraskningsmoment, men var ändå en upplevelse.

Ett litet antal människor hamnar genom en slump tillsammans på ett avlägset motel. Där finns filmstjärnan, polisen, brottslingen, lyxhoran, barnet, den äkta mannen och några till. Alla spelas de av suveräna skådisar. Ja det är verkligen John Cusack, Ray Liotta, Amanda Peet, Alfred Molina, Clea DuVall, John, C. McGinley (från tv-serien Scrubbs) och Jake Busey som gör filmen till  det den är.  Psykologisk och hisnande. Skrämmande.

Dessutom är det svenska omslaget på Identity film från 2003 fullständigt underbart då det föreställer ett handavtryck där varje finger är en männsklig gestalt. Kryptiskt men talande. Fyra schizofrena monstertomtar till denna skräckis.

Ocean's 11



Denna småtrevliga rulle ställer upp George Clooney, Brad Pitt, Matt Damon, Bernie Mac, Andy Garcia och Julia Roberts. Jag har svårt för sådana "stjärnfilmer" men Ocean's Eleven går ändå hem. På något sätt gillar jag när skurkarna blir "the good guys".

Halvrolig trivia är att filmen baseras på Ocean's Eleven från 1960, har fått två uppföljare i Ocean's Twelve och Ocean's Thirteen och dessutom finns spinofferna Ocean's 11-year-olds och Ocean's 7-11. Hmmm ...


Monstertomtens betyg:

The Departed

DepartedThe Departed är en typisk blockbuster som samlar "Hollywood-eliten" under ett och samma tak. Martin Scorsese regisserar Matt Damon, Leonardo DiCaprio, Jack Nicholson, Mark Wallberg, Alec Baldwin och Martin Sheen i ett halvlustigt manus. Okej, kanske inte någon elit alls, men ändå.

Billy Costigan (spelad av DiCaprio) är en CIA-agent som går djupt "under cover" för att stälpa de riktigt stora skurkarna. Samtidigt jobbar polisen Colin (Damon) för superbrottslingen Costello (Nicholson). Det hela blir en förväxlings-action-komedi där alla jagar alla.

The Departed är absolut sevärd men långt ifrån en av Scorseses bästa filmer. Dessutom är slutet något ... abrubt och oväntat. Om det är bra eller dåligt ska jag inte spekulera i här.


Monstertomtens betyg:
Tomtar 3,5

Morden i Midsomer - Skrivet i blod

image138Jag har sett min beskärda del av Morden i Midsomer, framförallt tack vare min älskade sambos stora kärlek för serien. Nu när några stora kvällstidningar ger ut de fyra första säsongerna på DVD börjar självklart bokhyllan fyllas på med film efter film.

Skrivet i blod är den andra filmen i första säsongen och en av de ruggigaste och bästa avsnitten jag någonsin sett. Handlingen utspelar sig kring en liten författarcirkel fylld med märkliga och excentriska män och kvinnor. När en välkänd författare bjuds in för att hålla en föreläsning flyter mörka hemligheter sakta mot ytan.


Monstertomtens betyg:
image88

The Bourne Ultimatum

image133Det bästa med The Bourne Ultimatum, den tredje filmen i serien om superagenten Jason Bourne, är en av filmaffischerna. Matt Damon, som spelar huvudrollen ser svettig, skitig och hård ut. Samtidigt kan Matt Damon inte se varken hård elelr tuff ut alls. Således blir omslaget något av en parafras på sig själv.

Filmen i sig lever inte upp till ettans höga klass men är flera nivåer höge än tvåan, vilket är tur. Bourne beger sig nu till USA för att ta reda på vem han egentligen är. Som motpart har han dels den skurkaktiga CIA-chefen Noah Vosen, spelad av David Straithairn, och dels sin enda konkurrent vad det gäller finurligt tänkande, Pamela Landy, spelad av Joan Allen.

Filmen avslöjar en hel del om Jason Bournes förflutna och den innehåller mycket av den intensiva action som Bourne-filmerna har som kännetecken. Dessutom lämnas flera trådar hängande, så en uppföljare är nog att vänta.

Dessutom bör det påpekas att regissören, Paul Greengrass, 2002 gjorde filmen Bloody Sunday som handlar om den irländska medborgarrättsrörelsen och massakern i den lilla staden Derry som blåste liv i IRA:s blodiga kamp. Filmen får en att hamna mitt i kampen och är något av det mest engegerande jag sett på film.


Monstertomtens betyg:
image38

The Bourne Supremacy

image130Uppföljaren till den otroligt bra The Bourne Identity är tyvärr inte alls lika genial. I The Bourne Supremacy har man bytt regissör från Doug Liman till Paul Greengrass, ytterligare en av Hollywoods många producent-regissör-wannabes. Och trots att filmen, precis som sin föregångare, är baserad på en av Robert Ludlums böcker känns den som en klen fotostatkopia.

Filmen inleds med att Jason Bourne, spelad av Matt Damon, utsätts för en komplott för att få det att se ut som om han begått ett grovt brott. Han dras åter in i CIA:s förehavanden. Tyvärr dör den mest sympatiska karaktären, Marie som spelas av Franka Potente, tidigt i filmen och det hela blir någon form av halvtaskig hämnd-rulle med ett sannerligen mediokert slut passande en film med Steven Seagal.

Det hela blir tyvärr inte bättre av att alla sa att The Bourne Supremacy var bättre än The Bourne Identity ... eller kanske är det just de icke uppfyllda förväntningarna som får mig att känna sådan besvikelse. Hur som hellst är det en hyffsad actionrulle men inte så fasligt mycket mer.


Monstertomtens betyg:
image37

The Bourne Identity

image127Efter flera minuters febrilt sökande i alla DVD-hyllor i videobutiken gjorde jag det desperata: Jag frågade expiditen efter filmerna jag sökte.

"De där Bourne Identity-filmerna? De två första."

Hon flinade och plockade fram två specialversionsaskar.

"Vad tusan! 45 spänn! Det var dumt," sa jag när jag såg att filmerna, trots att de var gamla, kostade detsamma som de nya releaserna.

"Ja," sa hon. "Det kan vi ta för BRA filmer."


Så sant. I alla fall The Bourne Identity är en ruskigt bra film och är amerikansk action när den är som absolut bäst. Filmen utspelar sig runt om i Europa när den mystiske Jason Bourne, spelad av Matt Damon, söker efter sitt glömda förflutna. Med ett svårt fall av minnesförlust och en ung tyska, spelad av Franka Potente, i släptåg rusar han genom handlingen och flertalet skurkar med ett tempo som höjer pulsen rejält.

Bildspråket är mörkt och rikt på kontraster. Bournes övermänskliga våldsamhet kontrasteras bra av sin motspelerska, Marie, som tycks älskvärt jordnära och mänsklig. Dessutom är handlingen bland det mest gastkramande som som går att finna på film. Jag finner många likheter med de bra svenska actionfilmerna i Livvakterna-serien. I The Bourne Identity blir man lika paranoid som filmens huvudpersoner är när CIA-agenterna sluter snaran och lönnmördarna kan vänta bakom varje hörn.

Intressant är att filmen gjordes samtidigt som 9/11-attentatet skedde, vilket ledde till att alla explosioner plockades bort ur den slutliga versionen. Men det är faktiskt upplyftande att se bildjakter och skottlossningar utan dessa absurda eldmoln. Mycket bra.

Trots att man får följa båda sidor, det vill säga dels hjältarna Jason och Marie, och dels de som jagar dem, blir man konstant överraskad av handlingen vändningar och man sitter på helspänn för att få veta vad som kommer ske härnäst.


Monstertomtens betyg:
image40

RSS 2.0