Titus Alone tappar lite av de två föregående böckernas magi. Titus Groan har nu lämnat Gormenghast och reser ut i en otäck och illvillig värld. Självklart finns det knasiga karaktärer och mystisk gotik, men jag saknar slottet och dess innevånare. Faktum är att boken gavs ut postumt efter Peakes död och med åtskilliga revisioner. En stor anledning till varför Titus Alone inte nådde upp till mina höga förväntningar.

Frugan läser just nu Blonde, Joyce Carol Oates skönlitterära biografi om Marilyn Monroe. Vad kan då vara mer passande än att se en film (viket skulle komma att bli flera filmer) med denna världshistoriens mest kända blondin.

Gentlemen Prefer Blondes handlar om Lorelei Lee (Monroe) vars största kärlek inte är den blivande maken utan de pengar han har. Den välkända "Diamonds are a girls best friend" kommer från den här filmen. Hon reser tillsammans med en god vän, spelad av Jane Russel, via atlantångare till Europa för att invänta det stundande bröllopet. På resan sätter hon sig dock i klistret åtskilliga gånger på grund av sin åtrå till allt som blänker och är dyrt.

Filmen innehåller en hel del musik och jag höll på att skratta sönder halsen då en av de gymnasticerande männen i hudfärgade badbyxor gjorde rumprörelserna helt ur synk. Med andra ord var musikalinslagen helt okej. Filmen är en bit kultur som var väl värd att se... och dessutom väldigt underhållande.

Darren Aronofky är en av de mest briljanta filmskaparna någonsin. Det är underbart att han har en lång karriär framför sig och geniala filmer så som The Fountain och Requiem for a Dream i bagaget.

The Wrestler handlar om den åldrande showbrottaren Randy, spelad av Mickey Rourke, vars kropp och sociala liv sjunger på sista versen. Det är en tragisk historia om vad som är värt att leva för och vad man väljer att försaka för berömmelsen, hur flyktig den än må vara.

Underbar och otäck. Sorglig och rörande. Det här är en film att se om man inte känner för en "feel good" utan en "feel bad". Låter kanske knepigt, men The Wrestler är ruskigt bra!

Att SVT hade "filmklubb" har gått mig helt förbi. Och eftersom jag faktiskt ser väldigt lite TV kom det lite som en härlig överraskningsdessert efter maten att de nu skulle visa Sean Penns filmdebut. Vilken film det sedan var! Temat är det klassiska Kain och Abel-bråket. En broder förlorar sin gård och blir polis. Den andre, byns buse, åker till Vietnam och kommer tillbaks värre än tidigare. Trots kärleken dem emellan är  de som natt och dag, oförenliga. The Indian Runner är en underbar film och jag ska erkänna att det gräts en skvätt duer eftertexterna. Helt klart värd att se!


Monstertomtens betyg:

Titus Groan är nu sju år och blir därmed för första gången en sann karaktär i berättelsen om Gormenghast. Överallt i det skrämmande slottet börjar de gamla traditionerna ruckas och många av innevånarna känner att undergången står för dörren. Steerpike fortsätter med sina intriger och hans samvete blir mörkare allteftersom han lämnar etik och moral långt bakom sig.

I Gormenghast tar Mervyn Peake sin saga ett steg längre och där boken Titus Groan bara var mystiskt och mörkt är det här skrämmande, blodigt och brutalt. En underbar berättelse om hur en av världens märkligaste pojkar växer upp till att bli man.