Beowulf

Något mer sann det gamla eposet än rullen med Christoffer Lambert är denna datoranimerade saga. Hjälten Beowulf anländer till kung Rothgars hov för att dräpa monstret Grendel. Men han får snart lära de krav som ställs på en verklig hjälte.

Eftersom hela historien är datoranimerad hade jag förväntat mig rejält med häftiga strider och mäktiga "specialeffekter". Tyvärr är det ganska lite av den varan, vilket gör filmen ganska torr. Datoranimerade skådisar som konverserar är inte min favorit. Lite häftigt är det ändå att se riktiga skådespelare i datoriserad form. Att Neil Gaiman varit inblandad i manuset märks dock inte.

Monstertomtens betyg:

The Kite Runner

Khaled Hosseini skrev boken Flyga drake som denna rörande film är baserad på.Amir och Hassan är bästa vänner i 70-talets Afganistan. Men Hassan är också Amirs betjänt. När talibanernas revolution anländer flyr Amir med sin far till USA medan Hassan stannar kvar.


Monstertomtens betyg:


Arn: Riket vid vägens slut

Jag trodde faktiskt att det skulle bli tre Arn-filmer. Med tanke på hur tråkig Arn - Riket vid vägens slut är får man väl vara glad för att det bara blev två.

Ja, för den är verkligen långtråkig. Många "känslosamma" scener med långsamma svepningar och uttrycksfulla miner. Men det blir jävligt trist. Inte ens stridsscenerna är något att hurra för. Dessutom känns tidsförloppet väldigt luddigt.

Synd. Kanske borde man läsa böckerna istället?

Monstertomtens betyg:

Stephen King - Carrie




Jag har bestämt mig för att ge mig i kast med Stephen King en gång för alla. Och vilken novell är bättre att inleda ett sådant förhållande med än med Carrie, Kings första bok och stora genombrott.

Det förvånar mig faktiskt lite hur mycket jag njuter av den brutala enkelheten i Kings språk. Tyvärr ser jag hela tiden scener från filmen för min inre syn, vilket ibland tar bort lite av magin, men ändå fångar Carries fruktansvärda litterära öde mig. Det är med andra ord 200 sidor som jag gärna rekomenderar.

Monstertomtens betyg:

Maragret Weis & Tracy Hickman - The Seventh Gate

The Earth was destroyed.
Four worlds were created out of the ruin. Worlds for ourselves and the mensch: Air, Fire, Stone, Water.
Four Gates connect each world to the other: Arianus to Pryan to Abarrach to Chelestra.
A house of correction was built for our enemies: the Labyrinth.
The Labyrinth is connected to the other worlds through the Fifth Gate: the Nexus.
The Sixth Gate is the center, permitting entry: the Vortex.
And all was accomplished through the Seventh Gate.
The end was the beginning.
The Seventh Gate är avslutningen på The Death Gate Cycle. Haplo och Alfred reser till den sjunde porten för att stänga den och för evigt låsa in alla patryns och sartans i Labyrinten. Samtidigt pågår en fruktansvärd strid om Labyrintens sista port, en strid mellan gott och ont.

Eftersom det här är slutet på en sju böcker lång serie känns det som att hela raddan behöver en lite kommentar från mig. Först och främst känner jag mig lite besviken. Överallt skrev recencenter att det här var fantasy på oerhört hög nivå och att de fyra världarnas komplexitet är fantastisk. Jag håller inte alls med. Faktum är att mekaniken och komplexiteten är ganska ytlig och simpel. Det rör sig egentligen aldrig om fyra kopmletta världar utan snarare om fyra spilror eller öar som alla är sammanbundna på mer eller mindre finurliga sätt.

Men själva världarna är det egentligen inget fel på. Det är karaktärerna som haltar rejält. Haplo och Hugh the Hand är förvllande lika. Alfred är för karikerad för att vara intressant. Zifnab slår hål på fantasyillusionen med sina töntiga kommentarer. Xar är helt enkelt för simpelt ondskefull. Och så fortsätter det. Med intressantare personporträtt hade The Death Gate Cycle blivit mycket mer intressant. Som det är nu har jag ingen som helst lust att ägna ens några minuter åt Weis/Hickmans andra böcker (varav Dragonlance serien är deras främsta skapalse).


Monstertomtens betyg:

Maragret Weis & Tracy Hickman - Into the Labyrinth


Into the Labyrinth
är den näst sista delen i The Death Gate Cycle av Margareth Weis och Tracy Hickman. Historien om de fyra världarna börjar nu med stor tydlighet närma sig ett slut. Xar söker kroppar att pröva sin nyvunna nekromanti på. Samtidigt som den underbara Kicksey-winsey aktiveras reser både Hugh the Hand och Merit, modern till Haplos barn, mot Arianus för att mörda den mer och mer klarsynte patrynen. Som titeln antyder tas läsaren äntigen med rätt in i Labyrintens ondskefulla hjärta.

Monstertomtens betyg:

Be Kind Rewind

Regissören bakom Be Kind Rewind är densamme Michel Gondry som gjorde den av mig nyligen hyllade Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Tyvärr är den här filmen  av en helt annan och rejält mycket lägre klass.

Mos Def spelar en videouthyrare vars galna kompis, spelad av Jack Black, råkar radera alla banden. För att inte göra butikens ägare, spelad av Danny Glover, besviken väljer man att göra "nyinspelningar" av de raderade filmerna istället för att låta butiken slå igen.

Det känns som om hela filmen vilar på Jack Blacks humor och Mos Defs coolhet, men det håller inte i mer än en kvart. Därefter tröttnar i alla fall jag på enformig dialog, halvtaskiga skämt och tyvärr väldigt magert med refernser till andra filmer, något man annars hade kunnat vänta sig i en sådan här "cameo"-film.

Något besviket får jag ändå erkänna att filmen har sina ljuspunkter (även om det något snöppliga slutet verkligen inte är ett av dem).

Monstertomtens betyg:


Iron Man

Kanske är det mina låga förväntningar på en film om just Iron Man som gjorde att jag faktiskt uppskattade den. Robert Downey Jr. gör en klockren skildring av serievärldens största kapitalistsvin, Tony Stark. Dessutom är Jeff Bridges utomordentlig som "skurken" Obadiah Stane. Det är gott om effekter och rejält tempo, precis vad man kan vänta sig av en actionfilm.

Monstertomtens betyg:

Eternal Sunshine of the Spotless Mind

En otroligt rolig och rörig kärleksberättelse som tar avstamp i de minnen Joel (Jim Carrey) söker radera av sin flickvänn (Kate Wislet). Tokiga drömbilder och en underbar sensmoral: Man måste ibland våga kämpa för kärleken.

Monstertomtens betyg:

Självporträtt


Livet är hårt


Maragret Weis & Tracy Hickman - The Hand of Chaos


Bortsett från att The Hand of Chaos återigen låter Death Gate Cycle dela omslag med en EON-modul är det den första boken som inte används för att presentera någon av de fyra elementarvärldarna. Många av de karaktärer som hittills presenteras börjar nu sakta men säkert dras mot någon form av avslut. Haplo ges ordern att öppna Death´s Gate. Samtidigt får Bane, kung Stephens oäkta son, order av Xar att döda Haplo så snart uppdraget är utfört. Dessutom visar det sig att Alfred återbördat Hugh the Hand till livet, vilket jag gillar eftersom denne lömske lönnmördare är en stor favorit.

Monstertomtens betyg:

Maragret Weis & Tracy Hickman - Serpent Mage


Då Haplo anländer till den Chelestra möts han av sina egna värsta mardrömmar. Det vatten som utgör största delen av denna värld förstör hans runmagi. Dessutom härskar fruktansvärdadrakormar över det oändliga havet. Samtidigt som den hårda spion från Labyrinten fundersamt börjar ifrågasätta sin härskare Xars motiv dras han även in i alvernas, dvärgarnas och människornas desperata kamp mot den kommande isen. Dessutom har en stor grupp sartans vaknat i sin högborg på Chalice och deras ledara Samar ämnar återta styret över The Sundered Realms.

Serpent Mage är den fjärde boken i Death Gate Cycle och en av de bättre i serien. Världen som beskrivs, överallt vatten men med enstaka lyftbubblor för folk att leva i, är fantastisk och historien tar flera intressanta krumsprång. Dessutom är det intressant att se hur Haplo äntligen börjar vekna inför den misär han egentligen är ämnad att förvärra.

Monstertomtens betyg:

Uttryckslöst


You Don't Mess with the Zohan

Ibland är det skönt att se en riktigt korkad film. You Don't Mess with the Zohan (eller Jiddra inte med Zohan som den heter på svenska) är just en sådan urbota dum, men ganska rolig film med just denna genres mästare i huvudrollen, Adam Sandler.

Zohan är en Mossad-agent som inte vill något hellre än att klippa hår. Därför fjkar han sin egen död och rymmer till USA. I det nya landet möter han både isrealer och palestinier vilket leder fram mot filmens budskap: i USA är alla amerikaner och ingen behöver bråka.

You Don't Mess with the Zohan är en komedi av lägsta sorten. Den börjar roligt men efter en timme av konstanta anspelningar på sex börjar i alla fall jag tröttna. Dessutom tycker jag att den ibland berör den fruktansvärda konflikten mellan Israel och Palestina på ett sätt som blir lite obehagligt ... särskilt med tanke på USA:s ekonomiska inlbandning i konflikten.

Tycker man att sex med äldre kvinnor är roligt antar jag att det här är rätt film. Annars är den ett kort garv innan man går och lägger sig.

Monstertomtens betyg:

Qui-Gon and Obi-Wan - Last Stand on Ord Mantell #1-3

Last Stand on Ord Mantell är en dussin-serie vars enda egentliga syfte tycks vara att mjölka pengar ur Star Wars-konceptet. Historien handlar om hur Qui-Gon och Obi-Wan undersöker några mystiska mord ombord på en stor rymdkryssare. Spåren leder dem till gruvplaneten Ord Mantell. Lite då och då görs försök till att skapa spänning i den annars ganska korkade berättelsen. Att teckningarna håller ganska låg kvalitet gör inte det hela bättre.

Monstertomtens betyg:

Maragret Weis & Tracy Hickman - Fire Sea

Fire Sea är den tredje delen i Death Gate Cycle. Haplo reser till stenvärlden Abarrach. Med på det flygande alvskeppet finns även Alfred, som sökt finna ett sätt att hitta till the Nexus. Tillsammans seglar de in i en värld där alla mensch dött ut för länge sedan och av de få sartan som finns kvar är de flesta reanimerade döda. Äventyrarna börjar nysta i Abarrachs märkliga historia och magi samtidigt som både levande och döda förbereder sig för undergången.

Monstertomtens betyg:

Ängel på besök


Dick Harrison - I skuggan av Cathay. Västeuropéers möte med Asien 1400-1600.

Då jag studerade historia i Lund hade jag förmånen att ha Dick Harrison som föreläsare och senare examinator vid C-uppsatsen. Tycka vad man vill om hans ofta tjockskalliga personlighet så var han en briljant pedagog.

I skuggan av Cathay berättar Harrison utifrån flertalet olika resedagböcker om västerlänningars erfarenheter då de reste in i det okända Centralasien. I ljuset av deras fantastiska erfarenheter och beskrivningar klargörs även en bild av en framväxande rasism, skapad under reformationens och motreformationens era.

Harrison skriver med ett enkelt språk. Dock bli I skuggan av Cathay emellanåt lite träig då spännande redogörelser blandas med ointressanta smådetaljer. Det är svårt att hitta ett jämnt fokus i texten eftersom Harrison vill få med alla sina reflektioner, stora som små.

På det hela är det en intressant iakttagelse, men på grund av källornas subjektiva natur säger den, vilket Harrison påpekar, mer om Européernas tankar om sig själva och andra än vad den säger om Centralasien under 1400- till 1600-talet. En intressant iakttagelse Harrison gör är just hur Centralasien länge varit (och egentligen fortfarande är) oerhört avlägset, både geografiskt och mentalt. Det var lika farligt att resa via den nedlaggda sidenvägen på 1500-talet som att färdas genom 90-talets Afganistan.

Monstertomtens betyg:

Michael Ende - Sju timmar till midnatt

Sju timmar till midnatt är en av mina "all time favorites" och boken är fullständigt sönderläst. Jag vet inte om en del i tjusningen är att det exemplar jag har faktiskt har ett sådant där snöre som markerar var man är. Istället för bokmärke. Ett sådant som finns i biblar.

Hur som helst följer boken de händelser som utspelar sig under sju timmar innan klockan slår tolv. Trollkarlen Belzebub Kvackman och häxan Tyrannia Vampyrén skyndar för att hinna med sina beskärda delar ondskefullheter innan klockan klämtar. Är de inte i tid åker de i expressfart ner till ... de nedre regionerna av skapelsen. Dessutom tvingas de agerar i hemlighet eftersom de har djurens rådförsamling hack i häl. Faktum är att katten Maurizio di Mauro och kråkan Jacob Bråk redan befinner sig under trollkonstnärernas tak.

Det är en underbart galen berättelse som alla bör läsa en gång om året. Själv läste jag de sista spännande  (eller inte) sidorna bara några timmar efter midnatt 08/09.

Monstertomtens betyg:

Aliens vs. Predator Requiem

Jag älskar både Alien- och Predator-filmerna. Dessutom har jag gillat AvP både som datorspel och i serietidningsform. Därför undrar jag bara ett stort VARFÖR!?! Varför tramsar man bort ett så bra koncept. Den första AvP-filmen var ganska kass, men den gick att se. Med Lance Henriksen som Bishop Weyland och den häftiga scenen med predators högst upp på en pyramid fick i alla fall jag mitt lystmäte mött. Alien vs. Predator Requiem har verkligen ingening. Actionscenerna suger, storyn är totalt obefintlig och skådespelarisatserna är så usla att man mår illa. Lite tramsiga predator-prylar gör mig knappast nöjd.

Ja, hela jag mår lite illa och gråter en skvätt någonstans djupt inne i själen. Varför har man förstört AvP? Varför?

Monstertomtens betyg:

Burning Hair


Tänkte att jag skulle utveckla min fina recensions-blogg lite grann genom att börja publicera några av mina teckningar. Jag har nämligen virrat runt en hel del med hemsidor, andra bloggar, etc, etc, för att hitta ett bra medium. Det hela har inte resulterat i något långvarigt, varvid jag ställde mig frågan: "Varför inte publicera på den blogg du ändå skriver i regelbundet?"

Ja, så här är den första teckningen ... som av någon anledning går under namnet Burning Hair.

Wanted


Den ryske regissören Timur Bekmambetov gjorde sig ett namn i väst genom filmerna Nightwatch och Daywatch. Det kommer en tredje och avslutande Twilightwatch,  planerad på ryska biografer i år. Men nu har Hollywood för tillfället slagit klorna i Bekmambetov. Han själv har sagt att Wanted är en amerikansk version av Nightwatch, och det får man väl hålla med om.

Filmen kretsar kring en grupp lönnmördare som kallar sig the Fraternity. Tyvärr försvninner stora delar av handlingen och ersätts av en jävla massa action. Inget fel i det, egentligen, men jag saknar alla de knasigheter Bekmambetov annars erbjuder. I huvudrollen ser vi James McAvoy som tidigare gjort en fantastisk roll i Last King of Scotland. Han guidas in i lönnmördarnas sällskap av Angelina Jolie, som själv är underordnad Morgan Freeman. Glatt överraskad blev jag av att Konstantin Khabenskiy, huvudrollsinnehavaren i Nightwatch och Daywatch, dyker upp i en knasig roll.

Monstertomtens betyg:

RSS 2.0