Half-Life 2
Jag är inget vidare duktig på FPS-spel. Faktum är att jag är riktigt riktigt dålig. på dem Samtidigt tycker jag att det kan vara ganska kul att springa runt och skjuta med stora tuffa vapen och se artificiella fiender falla till höger och vönster.
Half-Life 2 (med expansionerna Episode 1 och 2) ger den där tillfredställelsen samtidigt som man följer en enkel men väl utvecklad historia. Det känns som om man springer runt i en komplex värld och trots att det endast finns en stig att följa är detaljrikedomen tillräcklig för att roa mig.
Det enda jag vill klaga på är just det att spelet känns så kort. Jag vill ha mer och veta mer. Det är för spännande för att sluta i en sådan förbannad cliffhanger som Episode 2 presenterar. Den planerade Episode 3 dröjer och historien väntas inte fortsätta förrän Half-Life 3 släpps... när det nu blir.
Half-Life 2 (med expansionerna Episode 1 och 2) ger den där tillfredställelsen samtidigt som man följer en enkel men väl utvecklad historia. Det känns som om man springer runt i en komplex värld och trots att det endast finns en stig att följa är detaljrikedomen tillräcklig för att roa mig.
Det enda jag vill klaga på är just det att spelet känns så kort. Jag vill ha mer och veta mer. Det är för spännande för att sluta i en sådan förbannad cliffhanger som Episode 2 presenterar. Den planerade Episode 3 dröjer och historien väntas inte fortsätta förrän Half-Life 3 släpps... när det nu blir.
Monstertomtens betyg:
Half-Life
Nu är ju Half-Life ett VÄLDIGT gammalt spel. Eftersom jag "missade" det när spelet kom och därefter aldrig haft större intresse för varken originalet eller uppföljaren har det dröjt ända till nu innan jag kände mig manad.
Spännande är att trots mer än tio år på nacken finner jag nöje i att springa runt och skjuta på halvtaskiga polygonmonster. Den uråldriga grafiken glömmer man tack vare härlig spelkänsla. Förvisso förväntade jag mig lite mer av storyn, men på det hela är Half-Life en positiv upplevelse.
Spännande är att trots mer än tio år på nacken finner jag nöje i att springa runt och skjuta på halvtaskiga polygonmonster. Den uråldriga grafiken glömmer man tack vare härlig spelkänsla. Förvisso förväntade jag mig lite mer av storyn, men på det hela är Half-Life en positiv upplevelse.
Monstertomtens betyg:
Gears of War
Gears of War är en third person shooter som utspelar sig på en obskyr planet där människorna blivit näst intill utplånade av the Locust, en grotesk rymdvarelseras som lever i tunnlar under jorden. Spelaren tar rollen av Marcus Fenix, en brutalt hård elitsoldat, som tillsammans med tre truppmedlemmar skjuter, bombar och sågar sig genom våg efter våg av fiender.
Jag måste erkänna att även om själva spelkänslan är underbar hade jag väntat mig lite mer. Särskilt storyn är i tunnaste laget. Ändå är spelet det engegerande och lagom långt. En helg räckte och mer än så hade jag knappast orkat eftersom det i min mening tillslut blir repetitivt.
Monstertomtens betyg:
Command & Conquer (Tiberian Dawn)
Nu kom det sig som så att jag råkade köpa en expansion till det tredje Tiberium Wars-spelen. Eftersom jag inte äger något Command and Conquer-spel alls blev jag lite besviken när jag inte kunde spela det nyinköpta RTS:et. Istället bestämde jag mig då för att bränna igenom alla Tiberium Wars-spelen. Därmed började jag med Command and Conquer, senare "omdöpt" till Command and Conquer: Tiberian Dawn.
Det här är klassisk RTS i sin renaste form. Bygg baser, träna enheter och döda motståndaren. Men det är så bra gjort att gammal skitgrafik inte stör. De halvtaskiga filmsekvenserna och en hel del skuggor i spelet hade fäger som tramsade runt i regnbågens alla färger eftersom Windows 7 avskyr gammla grejor och vägrar hitta sätt att anpassa dem till ny teknik. Men det gör ingenting. Spelet är roligt och storyn lagom engegerande. För femton år sedan var detta nyskapande, nu känns det helt enkelt klassiskt.
Bra är det i alla fall. Även med dagens mått mätt.
Monstertomtens betyg:
Dawn of War II
Det har knappast undgått någon som känner mig att jag fastnat i RTS-spelet Starcraft 2. Dawn of War 2 ger en helt annan vinkling på genren. Istället för basbyggande har man här ett fåtal grupper med soldater som sakta men säkert utvecklas under kampanjens gång. Man utrustar dem med vapen som står att finna under scenarierna och ser till att varje enskild enhet presterar till sin fulla potential för att klara horderna av fiender som stormar mot dem.
Världen i Dawn of War 2 är hämtad ur Warhammer 40k-universumet. Du kontrollerar soldater ur de mystiska Blood Raven Space Marines och fienderna som bekämpas är Tyranids, Eldar och Orks. De sistnämnda är mina klara favoriter då jag samlar och målar dem som miniatyrer.
Storyn är relativt ointresant och centreras kring en Tyranid-invasion. Dessutom är många av uppdragen något repetitiva och efter att jag nått xp-capen blev de riktigt tråkiga. Samtidigt är det fantastiskt att få spela i Warhammer 40k-världen och med tre squads i Terminator Armor och en bulkig Dreadnought är det riktigt häftigt att skjuta sig genom fiende efter fiende.
Dawn of War II är inte riktigt min typ av spel, ändå var jag fast från början till slut. Underhållande och beroendeframkallande. Expansionen installeras nu medan jag skriver.
Världen i Dawn of War 2 är hämtad ur Warhammer 40k-universumet. Du kontrollerar soldater ur de mystiska Blood Raven Space Marines och fienderna som bekämpas är Tyranids, Eldar och Orks. De sistnämnda är mina klara favoriter då jag samlar och målar dem som miniatyrer.
Storyn är relativt ointresant och centreras kring en Tyranid-invasion. Dessutom är många av uppdragen något repetitiva och efter att jag nått xp-capen blev de riktigt tråkiga. Samtidigt är det fantastiskt att få spela i Warhammer 40k-världen och med tre squads i Terminator Armor och en bulkig Dreadnought är det riktigt häftigt att skjuta sig genom fiende efter fiende.
Dawn of War II är inte riktigt min typ av spel, ändå var jag fast från början till slut. Underhållande och beroendeframkallande. Expansionen installeras nu medan jag skriver.
Monstertomtens betyg:
Lost Planet: Extreme Condition
Jag börjar med att få det tråkiga ur världen: Lost Planet: Extreme Condition är ett spel med en totalt förvirrande story och en halvtaskig 3:rd person shooter. Betyget sänks därmed rejält. Så nu var det sagt.
Däremot har spelet två element som gör det värt att spela igenom. Du får kontrollera en mängd underbara mechs, kallade Vital Suits, och du får slåss mot enorma, jag menar ENORMA, monster. Det här är ett spel som är så snygg att alla bristerna emellanåt går att förbise. Till och med slutstriden är krånglig och menlös... men snygg som tusan.
Däremot har spelet två element som gör det värt att spela igenom. Du får kontrollera en mängd underbara mechs, kallade Vital Suits, och du får slåss mot enorma, jag menar ENORMA, monster. Det här är ett spel som är så snygg att alla bristerna emellanåt går att förbise. Till och med slutstriden är krånglig och menlös... men snygg som tusan.
Monstertomtens betyg:
Assassins Creed
Jag är ett stor fan av Prince of Persia-spelen och kände på mig att Assassins Creed skulle ge samma upphetsande känsla av fart och fara. När det kommer till just detta är jag inte besviken. Assassins Creed har snabba scener, vackra miljöer och långa jakter över hustak och borgmurar.
Assassins Creed följer Altair (den Flygande, som en arabisk vän till mig lät översätta) en medlem av den medeltida Assassiner-orden på sina uppdrag i flera av det Heliga Landets städer, så som Akra, Jerusalem och Damaskus. Trots det bländande visuella fölorar spelet dock på en historia som är allt annat än engegerande. Man föröker skapa en känsla av intriger och dubbelspel men det blir bara platt och ibland obegriplig. Dessutom är flera av sidouppdragen så märklig konstruerade att illusionen av en verklig värld helt faller i bitar. Dessutom blir det emellanåt ganska repetitivt.
På det hela taget är Assassins Creed ett bra spel. Upplevelsen av att rusa genom proppfulla gator i jakt på nästa offer eller att klättra upp i det högsta kyrktornet bara för att störtdyka ner i en höstack är underbar. Bristerna i storyn går att förbise och jag tänker inom kor ta mig an den första av två uppföljare.
Monstertomtens betyg:
Mass Effect
Lite roligt att jag spelat igenom spelet med just de två sidekicks som posar med
huvudkaraktären på spelets framsida.
På senare tid har jag valt att bara spela de datorspel jag fått rekomenderade för mig. Med andra ord försöker jag välja säkra kort som ger garanterad valuta för speltiden.
Mass Effect är ett väl genomför sci-fi-rollspel med häftiga rymdskepp, en uppsjö tekniska detaljer och en spännande historia. Trots att jag tvingats lägga åtskilliga timmar på tekniska problem är jag ändå nöjd. Nu ska jag ta mig an Fallout: New Vegas på min nya dator. Härlig att kunna spela de senaste spelen med högsta grafikinställningarna.
Mass Effect är ett väl genomför sci-fi-rollspel med häftiga rymdskepp, en uppsjö tekniska detaljer och en spännande historia. Trots att jag tvingats lägga åtskilliga timmar på tekniska problem är jag ändå nöjd. Nu ska jag ta mig an Fallout: New Vegas på min nya dator. Härlig att kunna spela de senaste spelen med högsta grafikinställningarna.
Monstertomtens betyg:
Machinarium
Jag brukar inte recensera dataspel men ibland stöter man på små guldkorn som bara måste få lite mer uppmärksamhet. Machinarium är ett enkelt äventyrsspel gjort i flash av det tjeckiska Amanita Design. Berättelsen kretsar kring en liten icke namngiven robot som av någon anledning finner sig vakna upp i en skräphög utanför en stor stad. Det är nu spelarens jobb att guida den lilla maskinen genom otaliga pussel i klassisk äventyrsspelanda. Grafiken är enkel men handmålad och otroligt detaljrik. Det är som att vandra omkring i en värld skapad av Jan Lööf eller Sven Nordqvist. Små detaljer, som till exemepl en förkärlek till gamla 8-bitars arkadspel, bra hintsystem och total avsaknad av text eller tal, ger tillsammans med ett avancerat berättarsätt och de underbara teckningarna en fantastiskt, om än stundtals frustrerande upplevelse. Det enda negativa med Machinarium är att det känns alldeles för kort även om slutscenen ger hopp om en möjlig uppföljare.
