Snabba Cash

Mina relationer till Snabba Cash är två. För det första har jag en god vän som jobbade med filmen. Hans dåvarande flickvän var med på en av festerna som illustrerades i filemen och rent allmänt har vi fått höra skvaller från inspelningen. För det andra köpte jag Gängkrig 142 så snart den släpptes ut på marknaden. En välgjord svensk serieroman tillhör inte vanligheten och jag blev inte besviken. Serien är den tredje delen i Jens Lapidius Stockholm Noir-serie i vilken romanen Snabba Cash är den första.

Filmen kretsar kring juridikstudenten J.V. som gör allt för att passa in bland bratsen i Stockholm. Han kör svarttaxi, skriver andras uppsatser och sysslar allmänt med småkriminella extraknäck för att ha råd. När några tyngre kriminella typer ledda av den våldsbenägna Amu Karim vill ha med J.V. på en riktigt stor grej har han svårt att tacka nej. Snabbt dras han in i en hänsynslös kriminell värld där ingen går att lita på.

Snabba Cash är en obehaglig film. Riktigt obehaglig. Den rädsla som J.V. känner utvecklas snart till panik och allt detta överförs på tittaren. Värst av allt är att det hela upplevs som så verkligt. Det känns som om händerlserna i filmen visar på vad som sker i den svenska undre världen varje dag. Karaktärer, intriger och händelser är inte Hollywoodiserade. Actionen är snabb och brutal.

Som frugan min sa: Det här är ingen må bra-film. Men fan vad bra den var!


Monstertomtens betyg:




Namn:
Kom ihåg mig!
Länk:

Kommentar:

RSS 2.0