Efter att ha sett första avsnittet av Spartacus: Blood and Sand började jag spy galla över serien. Den kändes mest som en svag kopia av 300, som försökte lyfta det dåliga hantverket med hjälp av mycket datoranimerat blod och bara bröst.

Jag tycker fortfarande att pilotavsnittet var ganska dåligt. Dessutom hävdar jag, trots mitt kön, att fokus på nakna kvinnor i serien är lite väl överdrivet.

Men i vä ntan på serier så som Dexter och True Blood fortsatte familjen tiita på Spartacus: Blood and Sand, och serien växte för att tillslut bli riktigt bra. Våldet och nakenheten bestod, tycka vad man vill om det. Men storyn och intrigerna som utveklades bl ev med tiden riktigt spännande.

Karaktärer som till att börja med bara var ett par tuttar och en rumpa eller en ansamling muskler i änden på ett svärd fick mer och mer personlighet. Crixus, för att ta ett exempel, kändes lite som en modern version av Arnold Schwarzenegger - bodybuilding utan skådespelartalang. Men snart insåg jag att det låg mer bakom knuttens stenansikte och oneliners, vilket så småningom gjorde honom spännande att följa.

Spartacus: Blood and Sand är inte en av de bästa TV-serier jag sett, men under omständigheterna rikgtigt njutbar. Våldet och snusket gör att den är åtskilligt mindre barnvänlig än de flesta andra serier... men vad tusan. Sonen är bara ett år gammal och fattar ändå inte någonting av vad han ser.


Monstertomtens betyg: