Visst hade det varit gött att vara den ensamt sista mannen på en Jord fylld med kvinnor? Detta är något Yorrik Brown får uppleva... och tro mig, han gillar det inte.

Till dags datum har 53 nummer av Y- The Last Man getts ut, vilka delats upp i nio sekvenser: Unmanned, Cycles, One Small Step, Safeword, Ring Of Truth, Girl on Girl, Paper Dolls, Kimono Dragon och Motherland.

Huvudshandlingen berör en värld efter det att någon form av pest ("the Plague") dödat alla varelser med en y-kromosom. Av någon mystisk anledning överlever dock den tramsiga hobbytrollkarlen Yorrik och hans "manliga" apa Ampersand. Vi får sedan följa dessa två, en mystisk agent kallad #355, en lesbisk genetiker, Yorriks stympade syster och många många fler.


Yorrik och apan Ampersand.

Jag har tidigare hört mycket gott om serien, som även vunnit flertalet priser. Ändå är jag inte alls särskilt förtjust i den. Jag fastnade aldrig helt. Tempot är långsamt, vilket ju i och för sig är helt okej ibland. Egentligen är det således inte Brian K. Vaughans manus som det är fel på utan fantastiskt tråkiga tecknarstil som begränsar Y - The Last Man.

Således står betyget och väger lite fram och tillbaka. Det som tyvärr sänker betyget är att Y - The Last Man är en serie man helt kan vara utan. Den blir aldrig tråkig eller jobbig att läsa, men samtidigt ger den absolut ingenting. Om ett år kommer jag att ha glömt den.

Två monstertomtar tar väl hand om sina y-kromosomer.