Zayne Carricks flykt undan Jedi-orden fortsätter. Den här gången hamnar han mitt i ett begynnande storkrig då krigsherren Mand?alore och dennes folk inleder en offensiv mot Republiken. Slutligen hamnar den unge jediflyktingen och hans vänner Gryph, Jarael och Camper på en mystisk och skrämmande forskningsstation. Där bedriver den skrupellöse Demagol experiment på tillfånfatagna jedis. Men hjälp kommer från oväntat håll i form av en deserterad mandalorian, Rohlan.



John Jackson Millers manus är inte lika invecklat och medryckande som i den första delen av Knights of the Old Republic. Ändå håller Flashpoint toppkvalitet och tillsammans med de fantastiska teckningarna blir det inte annat än väldigt bra.


Monstertomtens betyg:

Knights of the Old Republic publicerades i samband med releasen av datorspelet med samma namn. I många detaljer finner man paralleller till spelet. Till exempel dyker defenitionen ?jedi counsular? och jedi scout" upp för första gången, vilka tillsammans med den klassiska "jedi knight" är de tre klasser man kan välja i spelet. Men bortsett från en personlig ovilja mot serier skapade mot bakgrund av ett dataspel stör detta inte märkbart.

Zayne Carrick är en ung och misslyckad padawan. Han är övertygad om att han aldrig kommer bli en jedi-riddare, men trots detta fortsätter han kämpa. I samband med ett examensprov kastas hela Zaynes värld över ända då hans egen mästare och dennes fränder mördar en grupp blivande jedis.

Zayne undkommer med nöd och näppe och en vild jakt runt galaxen inleds. Samtidigt söker Zayne svar på den stora frågan: Varför?

Commencement är en av de bästa Star Wars serier jag någonsin läst. Manuset av John Jackson Miller är medryckande och varje avsnitt slutar i en ruskig cliff-hanger. Teckningarna är ibland av enklaste laget men håller alltid hög kvalitet. Förvisso har det stora jobb som lagts ner på serien sin orsak i att Dark Horse hade fler ögon än vanligt på sig i och med spel-releasen. Men tackar för detta. Commencement är nämligen riktigt, riktigt bra.


Monstertomtens betyg:

20 år in i framtiden har världen i vilken DC:s superhjältarlever förändrats radikalt. De gamla legenderna har dragit sig tillbaka och lämnat plats åt en ny generation superhjältar. Samtidigt börjar den stora massan, mänskligheten, förlora greppet om sitt eget öde. I en apokalyptisk saga berättas det om hur världen vänds upp och ner då metamänniska slåss mot metamänniska.

Tecknaren Alex Ross hade länge haft ambitionen att göra en episk berättelse med fokus på DC:s superhjältar ur ett realistiskt perspektiv. Således skrev han en längre synopsis, med stor inspiration från bland annat Allan Moores The Watchmen, och i sammarbete med manusförfattaren Mark Waid blev Kingdom Come ett faktum.

Serien har stora likheter med Marvels Civil War. Gamla etablerade karaktärer omskapas, både visuellt och karaktärsmässigt. Stålmannen är gråhårig, Batman förlamad och Wonderwoman avlägsand från amazonernas gemenskap.



Men Kingdom Come lider av ett problem som tycks vara typiskt för dessa episka berättelser: Det hela blir väldigt opersonligt. Man kommer aldrig nära huvudpersonerna och deras annorlunda utveckling. Den enda man egentligen kan identifiera sig med är åskådaren Norman McCay, en enkel pastor vilken ges rollen som domare av Specter, som helt förlorat kontakten med sin mäsnkliga sida.


Monstertomtens betyg:

När Quentin Tarrantino och Robert Rodriguez tag-teamade ihop vars en Grindhouse-rulle blev Rodriguez skapelse en ganska taskig blandning av Zombie-rulle och någon taskig 80-tals deckare på TV.

Få filmer var så efterlängtade och så bra som Rodriguez Sin City. Planet Terror är som en dålig version av samma film. Kanske kan det skyllas på att det faktiskt ska vara en B-film, men där Tarrantino gjorde något stilfullt med Death Proof verkar Rodriguez använda B-stämpeln som en möjlighet att slappa.

Synd att sjabbla bort ett koncept som hade kunnat bli årtiondets bästa zombie-film.


Monstertomtens betyg:

Sandland är skapad av Akira Toriyama, mannen bakom Dragon Ball. Han representerar just den genre av manga som jag finner allmänt smaklös. Den riktar sig till barn men innehåller både otroliga mängder våld och en hel del sexuella anspelningar.

Nåväl, det kanske får vara acceptabelt. Toriyama är ju ändå japan och skapar för japaner. Men bortsett från mina fördomar finner jag det lite sorgligt att Toriyama som har sådan talang, framförallt är hans tecknarstil oerhört väl utvecklad, inte tar klivet över till mer seriös och mindre mainstream manga.

Sandland utspelar sig i en avlägsen framtid då jorden förstörts av ett enormt krig. Kvar finns bara en enda enorm öken: Sandlandet. Ut i denna karga vildmark beger sig Sheriff Loa och demonerna Belzebub och Tjuven för att hitta den mytomspunna sjön från vilken den ondskefulla Kungen tar allt sitt vatten.

Enkel, banal och emellanåt smårolig.


Monstertomtens betyg:

Hergé led ofta av långa perioder av depression och fick flertalet gånger avbryta sitt arbete med Tintin på grund av detta. Då han blev äldre började han drömma fruktansvärda mardrömmar där färgen vit ofta spelade en avgörande roll. Han gick till en jungiansk psykoterapeut som sade att han omedelbart måste sluta teckna serier, för sitt sinnes ro.

Istället skapade Hergé sitt mest personliga album någonsin, Tintin i Tibet (org. Tintin au Tibet, 1960). I en rad mer eller mystiska händelser kastar sig Tintin här iväg till Tibet på jakt efter sin unge vän, kinesen Tchang, någon Hergé på sätt och vis jagade i verkliga livet också.

Tre särdrag utmärker Tintin i Tibet. För det första är historien för en gångs skull mycket enkel och rak, utan de vanliga ledrtådarna och svängarna som annars kännetecknar Hergés verk. Dessutom har mystik och övernaturliga händelser fått en framträdande plats. Hergé gjorde fortfarande samma gedigna research som tidigare men inkorporerade nu den förskräcklige snömannen såväl som tibetenska munkar i efterforskningarna.

Slutligen möter man Hergés mardrömmar i teckningarna. Sakta men säkert övergår serien till att huvudsakligen innehålla färgen vitt. Karga bergstoppar och ylande snöstormar har av många analytiker setts som en yttre bild av Hergés inre, hans tankar och sinne.

Det är en allvarlig och vacker berättelse som tillsammans med Blå Lotus och Månen tur och retur tar en särplats bland albumen om Tintin.


Monstertomtens betyg:

Koks i lasten (org. Coke en stock, 1958) bygger på ett av Hergés mest avancerade manus. Inledningsvis leder presenteras flertalet olika händelsekedjor, vilka alla på olika sätt leder fram till huvudstoryn, människosmuggling i mellan östern. Under tiden möter Tintin, och läsaren, flertalet gamla bekanta, så som general Alcazar, Castafiore, sjömannen Allan, dr Müller och busfröt Abdallah.

Det är persongalleriet som glänser i Koks i lasten, för hur avancerade svängar historien än tar är den ganska tråkig. Dock visar Hergé åter upp sitt intresse för sammhällsfrågor och orättvisor i världen.


Monstertomtens betyg:

På en ensam planet utspelas ett osannolikt krig mellan ljus och mörker. In i detta dras tre barn: Tomcat, Bug och Rain. Alla är de känsliga för Kraften, men har helt olika attityd till livet.

Genom serien får man följa barnen och deras öden i en krigsdrabbad värld. Bortser man från att manuset är mer eller mindre värdelöst (eller en upprepning av tidigare historier, välj vilket som) är inte heller teckningarna något att hänga i granen. Allt är noga sköljt i en hemsk blandning av massproduktion och ointresse.




Monstertomtens betyg:

Tales of the Jedi: Redemption utspelar sig tio år efter Sithkriget. Fred har åter lagt sig över galaxen och Vima Sunrider, Noomi Sunriders unga dotter, växer upp i en värld av diplomati och långa tal. Snart tröttnar hon och ger sig ut på jakt efter en jedi mästare att lära henne kraftens hemligheter. Snart ger hon sig ut på en hisnande resa för att finna ingen mindre än Ulic Kel-Droma, galaxens mest eftersökta brottsling.



Äntligen kommer en riktigt välskriven historia. Dessutom älskar jag verkligen Chris Gossets teckningar, vilka håller världsklass. Det är en enkel men meddragande historia som alla serieälskare kan njuta av. Tyvärr sknar den istället den storslagenhet som gör Star Wars minnesvärt. Således lägger serien sig på ett lägre betyg än vad den egentligen förtjänar.

Monstertomtens betyg: