Vanligtvis har jag väldigt svårt för de ofta löjliga och barnsliga relationsproblemen som huvudpersonerna i manga serier ofta råkar ut för. Kanske är det något kulturellet som skiljer mitt svenska lynne från japanernas eller kanske är det bara så att just det här stildraget i manga inte passar mig.

I Neon Genesis Evangelions fjärde bok dyker en ny EVA-pilot upp, Asuka. Hon är snygg, smart och har ett våldsamt hummör. Serien inleds med hur hon besegrar en Angel ståendes på ett hangarfartyg, så med andra ord är hon en duktig pilot också.

Relationen mellan Asuka och Shinji är inledningsvis katastrofal, ett typiskt "love/hate relationship" som är så vanligt inom manga. Tyvärr, eller tacka vare, att ängeln de ska slåss mot kräver fullständig koordination och samstämmighet tvingas de flytta ihop och till och med träna dans tillsammans. Serien avslutas med ett dansant slag där de enorma robotarna gör piruetter och krumbukter bland Tokyos ruiner.

Det märkliga, men positivt så, är att det fungerar så oerhört bra. Jag sitter som klistrad och undrar om Shinji ska lära sig dansnummret och om Asuka ska ge honom en kort liten komplimang. Kanske är det här undantaget som bekräftar regeln att japaner har svårt att skriva kärlekshistorier, eller så börjar jag helt enkelt bli alldeles för van vid mangans märkliga berättarteknik.


Monstertomtens betyg: