Guillermo del Torro har gjort flera uppmärksammade filmer på senare tid. Pans labyrint och Hellboy har de flesta sett eller åtminstone hört talas om. The Devil's Backbone, eller El espinazo del diablo som den heter i spansk originaltitel, är en av del Torros första filmer, den han gjorde efter Mimic.

Historien kretsar kring ett litet barnhem på den spanska landsbygden där inbördeskriget känns ganska avlägset. Dit kommer pojken Carlos som först inte riktigt passar in. Snart början han dock ana att det spökar på barnhemmet. Samma dag som en bomb föll ner på den stora innergården försvann nämligen Santi, ett av barnhemsbarnen, och nu är han tillbaka för att ta hämnd. Med hjälp av sina jämnåriga bestämmer sig Carlos för att hjälpa den osalige anden.

Man känner vid att El espinazo del diablo är en film av Guillermo del Torro. Det är vackert och välgjort. Tyvärr är storyn inte särskilt engegerande. Det är en film som är värd att se men ingen fullpottare.

 

Spelade ett underbart Lovecraft-spel förra helgen. Mansion of Madness innehåller allt jag vill ha i ett brädspel och lockar åtskilligt mer än genre-klassikern Arkham Horror. Dessutom ingår en uppsjö underbara plastmodeller. De två groteska Cthonians är de första att målas upp av mig.

Jag har ju läst alla Harry Potter-böckerna och tycker egentligen att de hela tiden blivit sämre och sämre. Sista boken, Dödsrelikerna, har delats upp i två delar inför filmatiseringen. Det känns som om Warner Brothers är rädda att förlora sin pengako och därför drar ut på en redan ganska urvattnad historia.

Harry Potter och hans två kompisar, Hermione och Ron, äventyrar England runt för att hitta horrokruxer och dödsreliker. Det är lite småvirrigt och emellanåt och tempot är otroligt långsamt. Bäst av allt är Nick Caves "O Children" som Harry och Hermione dansar till. För alla som inte prövat att dansa till Nick Cave så kan jag berätta att det är ganska svårt. Således ser de två hjältarnas ömma ögonblick i varandras armar ganska löjliga ut. Men vi får i alla fall höra Nick Cave.

Det finns inte så mycket mer att säga. Harry Potter är Harry Potter och som matiné är det inget fel på Harry Potter and the Deathly Hallows. Gillar man de tidigare filmerna blir man inte besviken. För den som redan tröttnat på den töntige trollkarlsstudenten ska man undvika den här rullen med alla medel.