Utan att tidigare haft särskilt mycket kontakt med Robotech (den amerikanska versionen av Macross) kastas jag in i denna film från... ja, 2004 eller så. Det är en hel del fina rymdstrider, lite spännande story och en hög med  lösa trådar som knyts ihop och eller knyts upp i väntan på en uppföljare. Ja har insett att jag inte måste börja mitt Robotech-intresse med den långrandiga serien från mitten av 80-talet. Robotech - The Sadow Chronicles är bättre.

Mystiska rymdvarelser anländer till Jorden. Namnet på deras planet går inte att uttala så de kallas kort och gott för X:ians. Samtidigt härjar allsköns monster över vår planet. Det är upp till en grupp forskare, militärer och mutanter att rädda mänskligheten.

Jag finner det både komiskt och sorgligt att japanska specialeffekter har en spektrum som sträcker sig från människor i kostym föreställande gigantiska monster, till halvtaskigt gjorda miniatyrer och vidare till avancerad CGI. Somliga effekter är fantastiskt välgjorda, andra skrattretande dåliga. Final Wars är ett typexempel på detta. Tyvärr är filmen alldeles för lång för att underhållningsvärdet ska hållas uppe. Efter en timme har jag tröttnat. Se originalet och ingenting annat. Japansk monsterfilm är inte en genre för mig.

Tony Starks metallkostym förgiftar honom sakterligen med någon konstig kemisk substans. Samtidigt vill en rysk skurk, spelad av Mickey Rourke, hämnas på Stark-familjen. Dessutom slänger Shield in Black Widow i form av Scarlett Johansen. Det här är en film med många häftiga robotar (men ändå för få i min smak) och ingen story att tala om. Den stadiga strömmen av specialeffekter gör att man inte tröttnar, men särskilt bra är det inte.

Självklart dök jag rätt in i andra säsongen av Dexter. Det tog bara någon vecka (och en rejäl förkylning som tvingade mig att stanna hemma från jobbet) att plöja igenom avsnitten. Nu när Ice-truck-killer är historia börjar Dexter gräva i sitt eget undermedvetna. Varför är han som han är? Dessutom kallas FBI in i jakten på Bay Harbour Butcher, den seriemördare som i själva verket är just Dexter. En underbar serie som i andra säsongen gräver lite djupare i karaktärerna.

Jag har länge velat kring huruvida jag skulle se Dexter eller ej. I brist på andra TV-serier att se efter jobbet tog jag och frugan oss slutligen an denna sympatiska seriemördare. Lyckligtvis blev jag inte besviken. HUr läskigt det än kan låta är det riktigt mysigt att följa galningen Dexter Morgan när han styckar ondskefulla brottslingar, strular till sitt kärleksliv och försöker vara en bra broder till en överimpulsiv styvsyster. Det är riktigt bra och riktigt kul.