Dvärgarnas magitradition är vida känd som oerhört kraftfull och har, i likhet med alvernas, haft många tusen år på sig att utvecklas och förfinas. Det är traditionens gamla anor som är dess styrka men likväl dess svaghet.

För det första är dvärgisk magi hårt knuten till Stenens Hjärta och den dvärgiska religionen över lag. Dvärgisk magiteori är mycket gammal, regelstyrd och ritualiserad. Därmed är den även rigid, stel och har svårt för att utvecklas.

Ett exempel på ritualiseringen i dvärgisk magitradition är det faktum att den dvärgiske magimästaren endast alstrar de fyra elementen, något som leder till två stora problem. Först och främst existerar det inga psykotropiska besvärjelser inom dvärgisk magi. Detta tycks hänga ihop med att man inom dvärgisk kultur håller hårt på heder och moralkänsla, och därmed kan psykotropi uppfattas som tabu. Krävs ändå manipulation av tankar och känslor löser man ofta detta genom att finna effekter liknande de psykotropiska inom framförallt de astrala aspekterna.

Det andra problemet som uppkommer då dvärgarnas magi följer strikta regler och endast alstrar elementaraspekter är att deras magi som regel tar längre tid att utföra. Eftersom dvärgar inte tillåts alstra psykotropi eller biotropi, vilka är de två vanligast förekommande alstringsaspekterna, tvingas man ofta transformera och därmed direkt eller indirekt förlänga besvärjelsernas tidsåtgång. Inte heller tillåts man extemporera, vilket gör dvärgisk magi mindre flexibel än kort sagt alla andra magitraditioner av betydelse.

Det slutgiltiga resultatet av ovan nämnda problematik har format dvärgisk magitradition till det den är idag. Man använder sig mycket av rena elementarformler och många dvärgiska magimästare som fokuserar på just besvärjelsen är monomantiker. Istället för snabba och lättillgängliga besvärjelser bygger man magiskt kunnande på avancerade ritualer med lång verkan och stor kraft. Även alkemin är något som dvärgisk magitradition är känd för.