Nu har jag äntligen läst igenom hela 300, i sitt orginalformat... som serie. Först och främst måste jag påpeka hur makalöst väl man följt serien när man gjort filmen. Otroligt.

Tråkigare är att seriealbumet inte uppfyllde mina förväntningar. Visst, de var skyhöga, men ändå. Lite besviken blev jag.

Frank Millers tecknarstil bruka falla mig i smaken. Jag gillar hans sätt att leka med kontrasterna. Troligen ligger förtjusningen delvis i att jag själv tecknar med liknande stil, när jag lägger den sidan till. Det är lite naivistiskt... och lite tillkortakommande. Något som är tydligt i 300. Grafiskt snygg men ofta bristande i den grundläggande tecknarstilen.

Det är absolut en bra serie, tro inte att jag inte tycker det, men filmen hade ett otroligt mycket större djup och överglänste serien på så gott som alla punkter. Självklart ska Frank Miller (och Lynn Varley som färglade) ha en eloge för gott arbete. Många av de Tarrantinoliknande replikerna i filmen är ju rakt av hämtade från serien.

Tre något besvikna och småfeta monsteromtar konstaterar att det egentligen var ganska väntat.