Tintin i Tibet

image177Hergé led ofta av långa perioder av depression och fick flertalet gånger avbryta sitt arbete med Tintin på grund av detta. Då han blev äldre började han drömma fruktansvärda mardrömmar där färgen vit ofta spelade en avgörande roll. Han gick till en jungiansk psykoterapeut som sade att han omedelbart måste sluta teckna serier, för sitt sinnes ro.

Istället skapade Hergé sitt mest personliga album någonsin, Tintin i Tibet (org. Tintin au Tibet, 1960). I en rad mer eller mystiska händelser kastar sig Tintin här iväg till Tibet på jakt efter sin unge vän, kinesen Tchang, någon Hergé på sätt och vis jagade i verkliga livet också.

Tre särdrag utmärker Tintin i Tibet. För det första är historien för en gångs skull mycket enkel och rak, utan de vanliga ledrtådarna och svängarna som annars kännetecknar Hergés verk. Dessutom har mystik och övernaturliga händelser fått en framträdande plats. Hergé gjorde fortfarande samma gedigna research som tidigare men inkorporerade nu den förskräcklige snömannen såväl som tibetenska munkar i efterforskningarna.
image178

Slutligen möter man Hergés mardrömmar i teckningarna. Sakta men säkert övergår serien till att huvudsakligen innehålla färgen vitt. Karga bergstoppar och ylande snöstormar har av många analytiker setts som en yttre bild av Hergés inre, hans tankar och sinne.

Det är en allvarlig och vacker berättelse som tillsammans med Blå Lotus och Månen tur och retur tar en särplats bland albumen om Tintin.


Monstertomtens betyg:
image158


Namn:
Kom ihåg mig!
Länk:

Kommentar:

RSS 2.0