Till min barnsliga facination hittade jag Halo Graphic Novel, ett seriealbum som utspelade sig i dataspelet Halos universum och utgivet av Marvel. Nu har jag i och för sig bara spelat Halo 1, men tyckte det var ganska kul. Framförallt gillar jag hela conceptet med en värld formad som en ring, två stridande fractioner som "enas" mot en tredje, tuffa stridsrustningar och konstiga vapen.  Själva seriealbumet tyckts utspela sig kring händelserna i Halo 2. Kanske missar jag lite av charmen eftersom jag inte spelat uppföljaren, men i ärlighetens namn tror jag inte möget hade blivit bättre för det. I förordet skriver en representant från Microsoft hur fantastikt bra allt blev eftersom de aldrig hade någon deadline eller press och hur de fick arbeta med så otroligt duktiga tecknare...  

... var det en ursäkt, undrar jag?

 Albumet är indelat i fyra kapitel, vart och ett med en egen manusförfattare/tecknare och egen spin-off story. Första delen, The Last Voyage of the Infinite Succor, är ett rörigt mish-mash av halvtaskiga teckningar och dåligt regisserad action. Till på köpet blandas de målade teckningarna med extremt symetriska och datorrenderade pratbubblor. Ja, albumet över huvud taget gjorde att jag emellanåt förbannade de som kom på att man kunde manipulera och färglägga serier med hjälp av en dator. Tyvärr är det första, och sämsta, kapitlet även det längsta. 

Andra avsnittet, Armor Testing, ärmer intressant. Snabb action där en av Halorustningarna prototyptestas. Intressant färgläggning med hjälp av 3D-grafik. Hade kunnat stå på egna ben, i en egen tidning. 

Därefter följer ett kapitel, Breaking Quarantine, so är helt utan text. Faktum är att det mest är en massa springa, hoppa, skjuta, recis som i spelet men absurt tråkigt att läsa i en serie. Sist, men definitivt inte minst, har Moebius själv gjort en ganska "down-to-earth" serie om Covenants anfall på Jorden, Second Sunrise Over New Mombasa. Emellanåt taskigt tecknat, men engegerande och intressant story. I efterordet har Moebius själv skrivit att till skillnad från alla andra tecknare som ville delta i detta "otroliga projekt" (läs in min egen ironi här) och tvingades lämna in ett CV bad han helt enkelt Microsoft att kolla upp honom på nätet. 

Boken, om man får kalla det så, avslutas med flertalet stora färgbilder av flera olika konstnärer. De är ofta fantastiskt vackra men har egentligen inget i en serietidning att göra. Bilderna överst är just fyra sådana målningar. 

Allt som allt är det 150 sidor trams, med några få undantag, som inte förtjäner mer än en enda lite xenofobisk monstertomte. I slutändan är jag besviken men inte förvånad. Synd är det dock... det hade ju kunnat bli så bra. Stöter man på albumet kan man snabbt bläddra igen om det och ägna lite mer tid åt kapitel 2 och 4. Själv blir jag mest sugen på att spela Halo 2.