Jag är inget vidare duktig på FPS-spel. Faktum är att jag är riktigt riktigt dålig. på dem Samtidigt tycker jag att det kan vara ganska kul att springa runt och skjuta med stora tuffa vapen och se artificiella fiender falla till höger och vönster.

Half-Life 2 (med expansionerna Episode 1 och 2) ger den där tillfredställelsen samtidigt som man följer en enkel men väl utvecklad historia. Det känns som om man springer runt i en komplex värld och trots att det endast finns en stig att följa är detaljrikedomen tillräcklig för att roa mig.

Det enda jag vill klaga på är just det att spelet känns så kort. Jag vill ha mer och veta mer. Det är för spännande för att sluta i en sådan förbannad cliffhanger som Episode 2 presenterar. Den planerade Episode 3 dröjer och historien väntas inte fortsätta förrän Half-Life 3 släpps... när det nu blir.

Nu är ju Half-Life ett VÄLDIGT gammalt spel. Eftersom jag "missade" det när spelet kom och därefter aldrig haft större intresse för varken originalet eller uppföljaren har det dröjt ända till nu innan jag kände mig manad.

Spännande är att trots mer än tio år på nacken finner jag nöje i att springa runt och skjuta på halvtaskiga polygonmonster. Den uråldriga grafiken glömmer man tack vare härlig spelkänsla. Förvisso förväntade jag mig lite mer av storyn, men på det hela är Half-Life en positiv upplevelse.