Pascal Laugier, regissören bakom underbara Vargarnas pakt, släppte härom året en av senasate tidens mest omtalade skräckfilmer, Martyrs. Någonstans kallades den för "torture porn" vilket i stil med Saw-serien vältrar sig i brutalt och närgånget våld av grövsta klassen.

Nu är det ju så att jag själv är dels ganska äckelmagad och dels tyckte att den första Saw-filmen var briljant. Ungefär samma känslor har jag för Martyrs. Det är äckligt som fan att se folk karva i sig själva med köksknivar eller får stora häftklammrar utdragna ur skallbenet. Men värst är nog ändå det fullständigt mänskliga våldet i form av sparkar och slag, som stundtals tar över filmen helt. En bruten näsa har aldrig sett så otäck ut som på filmen huvudperson.

Ja, det här är verkligen inget för den mesige, men för de som vågar/orkar är slutet, till skillnad från vad andra verkar tycka, högst tillfredställande och klurigt.