Då jag studerade historia i Lund hade jag förmånen att ha Dick Harrison som föreläsare och senare examinator vid C-uppsatsen. Tycka vad man vill om hans ofta tjockskalliga personlighet så var han en briljant pedagog.

I skuggan av Cathay berättar Harrison utifrån flertalet olika resedagböcker om västerlänningars erfarenheter då de reste in i det okända Centralasien. I ljuset av deras fantastiska erfarenheter och beskrivningar klargörs även en bild av en framväxande rasism, skapad under reformationens och motreformationens era.

Harrison skriver med ett enkelt språk. Dock bli I skuggan av Cathay emellanåt lite träig då spännande redogörelser blandas med ointressanta smådetaljer. Det är svårt att hitta ett jämnt fokus i texten eftersom Harrison vill få med alla sina reflektioner, stora som små.

På det hela är det en intressant iakttagelse, men på grund av källornas subjektiva natur säger den, vilket Harrison påpekar, mer om Européernas tankar om sig själva och andra än vad den säger om Centralasien under 1400- till 1600-talet. En intressant iakttagelse Harrison gör är just hur Centralasien länge varit (och egentligen fortfarande är) oerhört avlägset, både geografiskt och mentalt. Det var lika farligt att resa via den nedlaggda sidenvägen på 1500-talet som att färdas genom 90-talets Afganistan.

Monstertomtens betyg: