Sagan om Valhalla avslutas passande med just Saga från Valhalla. Freja har med hjälp av Tor byggt en stor gård som fungerar som samlingsplats för de olika härskarna längs med bronsåldersmälaren. Men den vackra Alfhild har vuxit sig tjock och fet och vill härska över allt hon ser. Till sin hjälp tar hon de förrädiska gutarna, ledda av ingen mindre än Loke . Nu står asar och vaner sida vid sida inför den sista striden.

Tyvärr är boken inte i närheten så spännande som jag hoppats att den skulle vara. Den är snarare lite väl vemodig och snöplig. Huvudpersonen Saga känns mest som en kopia av Freja i den första boken och handlingen tycks aldrig riktigt komma loss.



Visst finns det ljuspunkter, det är ju egentligen inget fel på boken. Man kunde bara ha förväntat sig lite mer i den sista och avslutande boken. Några favoriter är frosthäxan Skade som styr rimtursarna och en ganska otäck offerscen som förrätas av berättelsens huvudpersoner.

Saga från Valhalla är väl.värd att läsa om man gillade de andra två böckerna, men som sagt når författarinnan och journalisten Johanne Hildebrandt inte riktigt upp till den ribba hon själv satt.



Monstertomtens betyg: