När man tittar på omslaget till Lady in the Water får man känslan av att det är en mystifierande berättelse i en magisk värld med myriader av märkliga väsen och varelser.

Aaargh! Så är det verkligen inte. Filmen utspelar sig i ett förvisso märkligt men utomordentligt tråkigt hyreshus i Philadelphia. Där kan uppenbarligen alla få husrum eftersom det finns allt från hasch-tomtar till enorma mexikanska familjer och filmrecensenter. Till på köpet har de en stor pool som är till för alla och bortom den vildvuxna gräsmattan ligger en skog ... mitt i Philadelhpia?

Om Lady in the Water varit en film med känsla hade allt det här varit ursäktat. Men filmen saknar all den magi som flera av M. Knight Shyamalans tidigare filmer har. Den är tråkig, osammanhängande och ofta fruktansvärt töntig. Med aspirationer att visa på magin-i-vardagen-som-vi-bara-måste-öppna-ögonen-för- att-se visar den istället på västvärldens okuvliga behov av löjlig och förnedrande sentimentalitet.

Ibland märker man av viljan att skapa en av Shyamalans berömda aha-upplevelser, som den att Bruce Willis är död i Sjätte sinnet, att Samuel L. Jackson är skurken i Unbreakable och att byn i The Village är ett enda stort experiment, men det fungerar inte här. När den lille idiotiske pojken från Heroes börjar spå i flingpaket har i alla fall min gräns blivit nådd. Dessutom gör regissören sin obligatoriska cameo, men tar nu platsen som "den utvalda räddaren av hela mänskligheten". Herre Gud, vad dåligt det är!

Det är inte ofta jag somnar ifrån en film, men det gjorde jag med Lady in the Water. Självklart såg jag färdigt den nästa dag, men den blev inte bättre av det. Se gärna M. Knight Shyamalans andra filmer. De bjuder på flera timmars bra hollywoodmystik. Men den här filmen ska förpassas så långt bort som det bara går från allt vad filmälskare heter.


Monstertomtens betyg: