Sorgeskeppet är den andra delen i trilogin Handelsmännen och de magiska skeppen. Den berättelse som inleddes väldigt långsamt och ganska oengegerat i Magins skepp får här äntligen lite luft under vingarna. Till händelsernas geografiska centrum, handelsstaden Bingestad, återvänder flera av huvudpersonerna samtidigt som spänningarna mellan gamla och nya handelsmän ökar och intriger från huvudstaden Jamailia kryper närmare. Dessutom börjar läsaren få klarhet i vad de magiska skeppen egentligen är för någonting och vilken koppling de har till både havsormarna och de legendariska utdöda drakarna.

I den rejäla skaran av endimensionella karaktärer, vilka utgör en av bokens stora brister, framträder i Sorgeskeppet tvåpersoner i skarp kontrast. Det är den unga odågan Maltea som bollar älskare och intriger fram och tillbaka utan att egentligen ha kontroll över någonting. Hennes utvecklingi boken är både engegerande och upplyftande.

Den andra intressanta karaktären är Brachen Trell, den arvlösa handelsmannen som alltid gör fel val och därmed alltid slutar med tomma händer och en rejäl bakfylla. Denna sorgliga karaktärs öde är beklämmande men samtidigt fyllt av styrka.

Bokens originaltitel är The Mad Ship, vilket syftar på det blinda och galna skeppet Parat som restaureras och åter seglar ut på haven. Boken når mot slutet ett rejält klimax som bådar gott för den avslutande delen Ödets skepp. Samtidigt brister något i Robin Hobbs berättarteknik. Förutom de redan nämnda schablonkaraktärerna tar evighetslånga diskussioner ofta över. Handlingen lämnas i skymundan till fördel för sida upp och sida ner av repetitivt ordbajs. Denna bok på nästan 800 sidor hade gjort sig bättre om den halverats i volym.


Monstertomtens betyg: