Darren Aronofsky har gjort två filmer tidigare som är välkända, åtmisntone för filmälskare: Pi och Requiem For A Dream. Ändå har jag inte sett dem, även om jag hört mycket gott om dem. I en intervju har Aronofsky i alla fall sagt att det finns de som vill se en film och njuta av realismen och illusionen av verklighet och så finns det de som vill se en film som man ser en dröm eller läser en saga ...

The Fountain är verkligen som en dröm!

Filmen utspelar sig i tre olika tidsepoker men huvudpersonerna är spelade av samma skådespelare, Hugh Jackman och Rachel Weisz ursprungligen skulle Brad Pitt spelat Jackmans roll och Rachel Weisz, som är regissörens hustru, var inte heller hon ursprungligen med i rollistan). Först möter vi en conquistador som på uppdrag av den spanska drottningen söker efter livets träd i de sydamerikanska djunglerna. Därefter följer vi medecinforskaren som panikslaget söker efter ett botemedel för sin hustrus cancer. Slutligen följer berättelsen en man ensam med sina minnen, någon gång i en avlägsem framtid, på väg mot en döende stjärna med ett döende träd som enda sällskap.

De tre tiderna vävs snart ihop. Inte genom effekt och verkan utan som en existentiell trasmatta, där den ena symbolen efter den andra knyts samman för att slutligen upenbara djupa insikter om livet och framförallt döden.

Det är en makalös film som trots att dess budget skars rejält under pre-production levererar makalösa visuella intryck och genomtänkta dialoger och planteringar. Inte en enda scen i filmen brister i att vara en viktig del av helheten. Det här är en film man måste se. Den är inte lång, men det är inte heller nödvändeigt. Det som är det är.

Fem odödliga monstertomtar reser i en genomskinlig bubbla till Xibalba.