Faraos cigarrer räknas som det första "riktiga" Tintin-albumet. Precis som flera andra av Hergés tidiga serier om den äventyrslystna journalisten ritades orginalet från 1934 om senare. Det är denna senare version som nått publikation i Sverige. Men den research och noggrannhet som Hergé blev så känd för gör sig uppenbar i båda versionerna, något som går stick i stäv med hans tidigare album och motsätter sig de anklagelser om rasism och trångsynthet som författaren blivit anklagad för på senare år.

Även manuset har utvecklats rejält. Framförallt är historien mer sammanhängande än vad den är i tidigare serier. Tintin kastas inte in i helt otippade svårigheter utan möter händelser som logiskt leder honom vidare till nya äventyr. Vidare räddas han inte konstant från döden på samma mirakulösa sätt som tidigare.

Men Tintin-konceptet är ännu inte helt fulländat, trots Dupontar och högre kvalitet än tidigare album. Nu ser jag istället fram emot Tintins "Rols Royse": Blå Lotus, som är uppföljaren till Faraos cigarrer och allmänt ansedd som ett av Hergés stora mästerverk.


Monstertomtens betyg: