För många år sedan studerade jag bokbindning i Leksand. Min lärare var en homosexuell man som i avskedsgåva gav mig Günter Grass Flundran. Den boken har jag till dags dato inte läst, men jag har undrat mycket över varför han gav mig just den boken. Däremot har jag läst, och frossat i, samme författares bok Bläcktrumman, på vilken filmen är baserad.

Vi får följa lille Oskar som bestämt sig för att inte växa. Han är en förvriden personlighet i en treårings kropp och tar alla de hemskheter tyskarna utförde före och under andra världskriget med en axelryckning. Boken är emellanåt riktigt äcklig, och filmen försöker delvis leva upp till detta, något den lyckas bra med.
Det enda jag saknade i denna underbart sjuka film är museivakten som spetsas ihjäl då han försöker gränsla en yppig galjonsfigur. Annars innehåller filmen precis lagom av allting och är ett måste att se för filmälskare. Volker Schlöndorff lyckas framställa samma galna personer som Grass gör i boken och David Bennent, den elva årige pojken som spelar Oskar, är sinnessjukt framgångsrik i sin rolltolkning.


Monstertomtens betyg: