Har precis sett den sjunde i raden av mer eller mindre dåliga Hellrasier-filmer. Vet inte varför jag egentligen envisas med att se dem. Bortsett från den femte filmen, Hellraiser: Inferno, är resten verkligen inget vidare. Inte ens de två första som faktiskt gjordes (mer eller mindre) av Clive Barker själv.

I den här filmen får vi följa en ung och snygg, men ack så "rebellisk", journalist som gjort karriär genom sina reportage om knarkare och andra mindre lyckligt lottade. En dag hämtas hon upp till sin redaktör som visar henne en hemmavideo med ett brutalt självmord och snara återuppståndelse. Självklart reser vår hjältinna raka vägen till Bukarest för att undersöka vad som egentligen pågår. Otur för henne att Pinhead också är på semester

Men det är ett märligt Bukarest där alla talar engelska och mat inte ruttnar som det ska. Missarna i filmen är för många för att man ska orka räkna dem. Skådespeleriet är inte av bättre klass det heller. Det är sorgligt när Doug Bradley känns mer trovärdig i sin roll som infernalisk xenobite än vad någon annan är i sina respektive roller. Inte ens zombiesminket känns trovärdigt. Det är svårt att tro att filmen är från 2005 med tanke på de minst sagt usla specialeffekterna. Jag vet att Clive Barker var stolt över effekterna i den första filmen, men nog borde det utvecklats lite sedan dess.

Hellraiser: Deaders enda egentligt läskiga scen kommer tidigt och sedan går det bara utför. Hellraiser-serien har ibland en mystisk dragningskraft men försök undvika det här skräpet. Två monstertomtar med kedjor genom kroppen kvider tyst, och de hade varit färre om det inte varit för att det är just en Hellraiser-film. Lite glädje ligger i att det snart ska komma en ny Hellraiser: Prophecy där Clive själv skrivit manus. Håll tummarna.